Så här var det tänkt….

Förra helgen var det campingdags. Sweden Social Web Camp med 408 andra fantastiska människor! Jag skulle såklart skrivit ett fint inlägg redan tidigare i veckan. Jag har haft det liggande i huvudet i flera dagar…men det har kommit någon annan emellan.

Det skulle i alla fall handla om hur många roliga, trevliga, intressanta och smarta personer jag träffade. Hur fina saker folk sa till mig… hur fantastiskt glad jag blev varje gång någon kände igen mig från Twitterflödet. Lilla jag lixom. Blev lite starstruck av bästa Karin Adelsköld som visade sig vara lika fantastisk på riktigt ;) Och alla ni andra fina, fina vänner från Twitter som jag träffat förr och som alltid är goa o glada, precis som vanligt.

Jag ville oxå berätta om känslan jag hade när jag gick omkring bland alla dessa briljanta människor. När folk berättar om sina roliga pr- /webbjobb o sedan frågar mig ”-Å va jobbar du med?” och jag svarar ”-Just nu e jag brevbärare.” Minen, mina vänner… minen. Det var roligt. Sen fick jag ju alltid förklara lite mer, men de såg alltid lite förvirrade ut. Typ ”-Men hur har du hamnat här?” Och det var väl lite så jag kände ibland…. lite turistvarning på mig. Helt ärligt, så var jag ibland mer intresserad av att bara sitta o tjôta med folk om allt möjligt, än att springa runt på sessions. Jag kände inte att jag kunde bidra med något smart ändå. De sessions jag gick på var bra allihop, och jag är väldigt tacksam för all denna ambition och kreativitet som fanns runt mig…. men ja, ibland gick det lite över huvudet på mig.

Eller så var det bara så att jag var för seg i huvudet. Sova i tält är luriga grejer. Man vaknar inte direkt utsövd o pigg. Man vaknar fuktig, varm och lite lätt irriterad… o stel i nacken.

I det där roliga, smarta inlägget om SSWC hade jag även tänkt få med den underbart roliga lördagskvällen som spårade ut redan innan middagen, o som sen bara blev värre. Eller bättre. En sån där kväll som är svår att toppa.

Jag ville få med alla de där grejerna i inlägget. Men framför allt ville jag skriva om det där fina som jag fick med mig därifrån…. o som har följt med mig hela veckan o gjort den smått fantastisk. Det fina som jag hoppas kommer stanna kvar i mitt hjärta ett bra tag till.

Fast… allt det där får ni tänka ut själva i huvudet. För det här är allt jag får ur mig just nu.

I’m in my happy place.  ♥♥

Äntligen!

Längtar. Det gör man. När jag äntligen fick klart för avfärd igår så kändes det så himla bra. Ledighet klart, bussbiljett klar. Det ska bli så roligt och knasigt!

Att få träffa alla kända o okända ansikten kommer nog bli lite överväldigande nästan. Snurrigt o skrattigt. Att jag ska campa låter ju helt tokigt i mina öron… men det ska jag. Sova i tält. Minns inte när jag gjorde det senast. I gymnasiet har jag för mig att vi övernattade nånstans i en skog när vi var ute på ett paddlingsäventyr… men ja, det e lixom på den nivån.

Vad behöver man? Jag har sovsäck. Men inget mer. Jag måste shoppa lite i veckan tror jag. Kitta mig till tänderna. Tält behöver jag inte, vilket är himla bra (hade ju aldrig fått upp det själv ändå). Jag var klok nog att bli sambo med snälla Emil som har plats i sitt.

Lite tips på hur man överlever 2 nätter i tält mottages tacksamt. Och jag efterlyser fortfarande en packningslista… vad är nödvändigt/onödigt/praktiskt att ta med sig till ön?