För sent.

Ja, det är fredag. Ja, klockan är 02.00. Ja, jag borde verkligen gå o lägga mig.

Men jag har haft en fin kväll med Jenny o Jossan. Mysigt att träffa dom igen. Linköping ligger för långt bort… Fast, det är ju iofs bara en tidsfråga innan iaf en av dem flyttar till västkusten. Fint. Kärlek är bra. Den drar folk åt rät håll, oftast.

Vi hamnade på Lounge o svängde loss på dansgolvet. Jag försökte blinka till mig en kille, men det gick inge vidare. Han valde en blond liten sak istället… smällar man får ta. Jag är van. Blonda små saker brukar gå hem hos de flesta har jag märkt.

Men när jag är på Lounge påminns jag om honom överallt. Det var vårt ställe. Det var där vi träffade, det var där vi hade några jävligt roliga kvällar. Han finns överallt. Det är tom så att jag tittar efter honom, utan att jag är medveten om det. Självklart är han inte där. Om han skulle vara det så skulle jag ramla baklänges. Eller få en liten chock o tappa talförmågan.

Jag fick frågan idag igen. -Skulle du kunna gå tillbaka? Jag vet inte. Med lite alkohol i kroppen vet jag inte vad som skulle kunna hände. Det e en himla tur att jag har så pass mycket självbevarelsedrift att jag inte får för mig att ta kontakt med honom på fyllan. Känns ju ganska närliggande annars. Men det har inte hänt… o det ser jag som ett tecken på att jag innerst inne vet att det inte är riktiga känslor jag känner utan bara hittepå. I brist på annat. I brist på riktiga saker.

Jag är helt enkelt understimulerad. Behöver ny inspiration. Ny utmaning. Ny kille.

Jobbigt att jag inte riktigt vet vart jag ska hitta honom. Känns lite lätt luddigt allting. Jag omger mig med snälla fina människor både på nätet o utanför. Peppen står som spön i backen <3
Men….. jag har hört att man tydligen måste göra nåt själv oxå.

Alltid är det nåt.

I brist på annat

Nu när jag är singel o har en del tråkiga kvällar då o då, får man börja hitta på saker att göra.

Idag blev jag tex erbjuden att träffa en gammal flamma nästa vecka. Skulle vara jättekul o ta en öl o snacka skit. Avslappnat, utan spänning. Jag vet ju numera att han inte är nåt att hänga i granen, fullständigt opålitlig och obotlig singelkille. Men han är grymt rolig att snacka med o en trevlig festprick lixom. Underhållningsvärdet skulle vara högt. Så vi får se.

Jag får väl roa mig med det jag kan tills jag hittar nåt seriöst ”projekt” att ta tag i =) …. o förresten, förslag på seriösa ”projekt” mottages varmt.

… ♥ on a post-it

När jag landade hemma efter en lång dag på jobbet idag blev jag lite deppig. Regnet slutade inte regna och fukten tränger lixom in genom väggarna. Höstdepp i förtid!? Släpade tvättpåsarna fram å tillbaka och ville vara någon annanstans. Hos någon annan.

Så sätter jag igång o fixar mat…. och får syn på en liten post-it på kylskåpsdörren som fick mig att le och bli lite varm i hjärtat. Snutten sköter sina kort rätt… Jag blev på mycket bättre humör, även om jag saknar honom ännu mer nu istället ♥

Tvillingtrubbel & takterrassen

Sara hade födelsedagskalas igår. Det blev en tjejmiddag med god mat o gott vin o massa prat. Som vanligt. Sen åkte vi den vita Volvon in till stan. Skönt att slippa taxi, synd att inte chauffören följde med ut.

Vi styrde stegen mot Lounge(s) igen… vi har blivit lite radiostyrda eller nåt. Men i väntan på att det ska bli lite varmare så att man kan gå till de stora uteserveringarna så får man hålla till på the next best thing, takterrassen. Dessutom är det väldigt smidigt att stå på listan o komma in gratis varenda gång. Det gör saker o ting lite enklare, lite trevligare. Lite billigare.

Jag kände mig väldigt bra på alla sätt o vis igårkväll. Kände att det inte kan bli fel lixom. Det skulle visa sig va himla bra att jag var på så bra humör, för det kom förbi ett par ”bumps in the road” så att säga. Det började med att jag fick syn på en av tvillingarna (någon kanske minns min lilla följetång från förra sommaren när jag strulade till det lite för mig. Ja, det var tvillingar inblandat). Och jag menar en utav tvillingarna, för jag kunde inte på rak arm avgöra vem utav dem det var, om det var D eller K. Haha. Galet. Väldigt komiskt. Jag spelade cool o låtsades inte se honom o stod med ryggen till, medan mina vänner plikttroget höll uppsikt över vad han gjorde. Och tydligen kunde han inte låta bli o spana/glo. Jag blev rätt säker på att det var D. Typ 75% säker.

När jag sedan fick anledning att hälsa så visade de ju sig såklart att det var K. Haha! Fan va jag skarattade åt mig sälv, på insidan. Kunde ju inte erkänna för honom att jag trodde att han var brorsan. Men oj, vad trevligt det var att det var K istället för D, eftersom han är en lite bättre kille. Han hade nästan inte känt igen mig sa han, ”Du är så lång o smal”…. haha, give it to me!
Medan vi stod där o snackade såg jag Basketspelaren glida upp på terrassen. Fattades bara annat lixom…. Växlade några ord med honom o han kastade ur sig några komplimanger han med (jag måste ha stylat mig själv väldigt bra igår…), så det var inte så farligt att träffa honom. Han verkade vara på bra humör. Han var såklart snygg, men inte lika snygg som jag har fått för mig förut. Skönt. Han är bara en jävligt osmidig kille…  to put it nicely.

Klockan gick o plöstligt var den efter tre eller… eller fyra… eller nåt. Det var iaf dags att åka hem. Allting som hände ungefär härifrån o fram till klockan halv två idag är hemligstämplat.

Så det var min lördagskväll. Jag var mitt bästa jag o tjejerna gör mig så glad. Nu måste jag ringa runt lite o prata skvaller…

Min roliga, härliga bittra lördagskväll

Vilken rolig kväll det blev igår! Maria hade samlat ihop ett grymt skönt gäng hemma hos sig, det som bara skulle bli en liten förfest blev en förfest med 20 pers =) Nya trevliga bekantskapet. Trodde att jag träffat Mr Right där ett tag. Fktiskt. Han var/är perfekt. Jag såg redan våra vackra barn framför mig, haha…. typ så. Men (det finns alltid ett ”men”) när vi tagit oss in till stan o hängt på Locatelli o pimplat skumpa ett tag så skulle vi gå vidare till Lounge(s). Då skulle halva gänget till McDonalds… tyvärr hörde han till den halvan. Min teori var att han fortfarande var intresserad av sin ex-dejt som var med i gänget. Hans kompis teori var att han hade ont i ryggen o inte orkade fortsätta vidare. Vi får nog aldrig veta sanningen, för där gick jag o ”kanske-inte-Mr-Right-ändå” skillda vägar. Jag blev lite bitter.

På Lounge(s) var det trångt som tusan men trevligt. Träffade några kända ansikten o drack lite öl. Sen sprang jag på en ex-dejt. Basketspelaren. Fan oxå. Jag ville verkligen inte träffa honom. Usch. Vi hälsade o han var fin. Och totalt ointresserad så jag blev lite… hm… bitter. Sen drog jag med mig Malin till dansgolvet o dansade järnet. Det var det enda rätta. När fötterna värkte efter klackarna så bytte vi dansgolv o gick en våning ner o dansade lite till. Fan va roligt det är att bara släppa loss! Sen kunde jag nästan inte gå. Och klockan var 3.

Tror bestämt att det fanns en taxi utanför med mitt namn på. Himmelriket. Och som vanligt när det är lördag o man är ute på äventyr, så börjar telefonen gå varm. Det var en välldans sms-trafik, haha… verkade som om väldigt många i min mobil var ute o kalasade igår. Men jag åkte hem själv o somnade själv. Idag känns det rätt bra.

Ska ut i solen o värma bort den lilla bitterhet som ligger kvar från igår. Jag hade Mr Right inom räckhåll…. typ. Men glöm det nu.

Bussjävlar, Pippi-kalas & ”He’s just not that in to you”

Började dagen med att bli sur på Västtrafik för att dom hade dragit in min buss. Ingen info någonstans… bussen som skulle komma 08.36 bara inte kom. Tack. Hela planeringen blev 30 min sen. Men jag fick iaf en skön ridtur i solen idag, med mamma som publik. Hon påpekade att jag sitter snett när jag rider i höger varv… typisk en sån där grej som man inte ser när man sitter o rider själv var o varannan dag. Ska försöka tänka på det. Funderar på att planera in en liten lektion oxå. Kan nog behövas.

Sen fick jag snabba mig hem. Hade 45 min på mig att gå in i karaktären. Det var Pippi-dags. Stessigt, men det gick. När jag väl var på kalaset så blev lille Daniel, som var födelsedagsbarnet, väääldigt blyg o låg under köksbordet o kikade fram under duken – men bara när jag inte såg. Lilla Engla däremot var väldigt enkel o konstaterade bara att ”-Jaha, Pippi är på vårt kalas” o så var det inget mer med det. Hon o jag satt o pratade om Lilla Gubben, om hennes pappa var starkade än mig o konstaterade att mina flätor står rätt ut av sig själva när jag vaknar. Riktigt rolig unge det där. ”-Min pappa kan laga mat. Och han kan laga bilar oxå”.

När jag sedan landande i soffan hemma, helt socker-hög o trött, funderade jag på om jag skulle göra något vettigt av resten av dagen. Men näe… kom fram till att soffan var för skön. Efter lite överläggning med mig själv  SMS:ade en viss person. Men fick min misstanke bekräftad typ. Så, det var väl lite skönt på ett sätt… men, samtidigt blir jag så jävla trött på det. Been there, done that. Glöm o gå vidare, igen. Som vanligt. Jag orkar fan inte hänga efter nån som man inte får någonting tillbaka från. Det är ju bara meningslöst. Fan va störigt…. så just nu är jag i r r i t e r a d.

Imorgon är det jag som tar tag i lite plugg-planering o så ska jag äntligen få ordning på min skoförvaring, på riktigt. Typ så.  Bra.

The stalker

Damp ner i skolan en sväng idag. Tänkte lyssna på en föreläsning som hade namnet ”Den virtuella marknaden”. Lät trevligt tycker jag. Det visade sig handla om hur företag marknadsför sig i Second Life, WOW o andra spel. Typ. Kanske inte riktigt det jag hade sett fram emot. Det kändes som om killen där framme stod o snackade om sin fritid, hur han springer runt o spelar med sin avatar o köper Nike-skor o Levis-jackor, i den virtuella världen. Eller tävlar med sin fräcka Ferraribil i Gran Turismo. Han inledde föreläsningen med att förklara vad Internet var för något.

Kändes bra. Inte alls slöseri med tid.

När jag satt där i skolbänken o sörplade på min utsökta Espresso House-Latte, så plingade det i telefonen. SMS från okänt nummer… hm. ”Tja snygging! Läget?” Rent reflexmässigt började jag titta omkring mig, i tron om att det var någon i salen som hade skickat det… fattar inte varför jag trodde det, haha! Men jag var ju sjukt nyfiken, så jag svarade o frågade vem det var som undrade. Äntligen lite trevligheter, tänkte jag.

Men…. när jag fick svaret på vem den hemlige beundraren var så sjönk humöret som en sten. Det var min stalker från förra årets praktik. Killen som först glodde ögona ur sig när vi möttes i korridorerna, o sen letade reda på vad jag hette o hittade min mail… började sedan maila mig om allt möjligt. Först ganska oskyldiga saker… o sen blev det lite mer opassande. Jag försökte att i början svara trevligt, jag vill ju inte göra någon sur. Men sen, slutade jag svara i princip när mailen blev konstiga. När jag i januari inte kunde fortsätta jobba där, var det rätt skönt att slippa honom.

Nu har han alltså nosat reda på mitt mobilnr, vilket iofs inte är så svårt. Men jag hade medvetet inte gett ut verken privat mail eller mobilnr trots att han tjatade som fan… Tjat är verkligen det värsta som finns.Väldigt oattraktivt o nästan läskigt.

Hoppas nu bara att han inte får för sig grejer o börjar sms:a fler gånger. Jag svarade honom med att ”Jag inte var intresserad av någon dejt, nu heller.” o han svarade ”Du vet inte vad du går miste om.” Nämnde jag att han mms:ade en bild på sig själv oxå? Ifall jag hade glömt hur han såg ut typ…. *gaaah*

…. så, vad tror ni? Kommer jag bli av med den här killen eller ska jag behöva slå ner honom?

Favorit i repris

Så va det det här med telefoner o killar igen. Uttjatat ämen?! Lite lätt! Men det är verkligen något märkligt med den där relationen. Imorse väcktes jag av att telefonen ringde 09.20. VEM ringer innan 10 på en söndag!??? Att det var just han som ringde gjorde mig ännu mer förvånad… han som mest brukar ringa om nätterna annars. Han har helt enkelt ingen känsla för när man ska använda telefonen.

Sen har vi ju den där varianten som inte svarar på sms eller som väntar sidär en, eller två dagar innan man svarar. Vad är grejen med det?

Nä… för mig kommer killars telefonanvändning fortsätta vara ett mysterium. Helt enkelt myyycket märkligt. Jag måste sluta bry mig om sånt här.

Lördagskvällen

Det blev en kalaskväll igår! Förfest hemma hos Maria med alla tjejerna. Maria var bartender o blandade drinkar mest hela tiden. Det blev päron-varianter, hallon-varianter o en o annan mojito. Och så skumpa såklart. Stämningen var på topp!
Sen raka vägen ner på stan o in på Nivå, lite oväntat. Som vanligt är det hopplöst svårt att hålla reda på folk där inne. Hjälpte ju inte att vi var 8 st brudar med dans o spring i benen. Så det blev att man gick runt o letade efter folk, o så hittade man nån, o sen tappade man bort dom igen.

Men jag hade grymt roligt iaf. Bäst var nog iofs taxiresan hem. Jag o Jenny satt o diskuterade kvällen. Rätt engagerat. Jenny kunde inte förstå vad jag såg hos den, enligt mig, snygga trevliga basketspelaren som jag stått o snackat med en hel del under kvällen.
”-Vad fan ska du med honom till?!” hetsar Jenny…. Jag som börjar bli trött på hennes dissande drar till med nåt för att få slut på diskussionen:
”-Men… han kan ju hoppa iaf!”
Jenny börjar asgarva… o taxichauffören som suttit tyst hela tiden börjar oxå skratta, så att hela han hoppar i sätet, men när vi upptäcker det så skrattar vi ännu mer o alltihop blev helt galet kul. Ni skulle varit med… som vanligt. Jag o Jenny var i toppform.

… o basketspelaren va faktiskt snygg o trevlig. Typ.

Bokaffärer

Träffade ju bok-killen idag. Eftersom han bodde i Gbg så tyckte han att det skulle va skönt att slippa skicka boken o sånt, o istället ses o byta cash mot bok direkt. Sagt o gjort. Behöver jag säga att jag hade kollat upp honom på Fejjan innan? Nä… tänkte väl det. Det är ju rutin numera. Träffar man någon ny, eller ska träffa någon som man har namnet på så googlar man eller klickar runt på Fejjan. Dåligt beteende. Men kul.

Anyway. Vi möttes inne i stan. Han bor jäääävligt centralt. Löjligt centralt. Stenkast-från-Avenyn-centralt. Och vi hade stämt träff utanför en butik på hörnet av hans kvarter.
Han kommer gående i sin gåsjacka o en svart mössa nerdragen så långt det går. Söndagsmysig o avslappnad. Och självklart är han riktigt ögongodis. Självklart. Vi småpratar lite om boken, kursen o sånt… o han säger att han försöker hålla sina böcker fina för att kunna sälja dom vidare sen. Jaha. En ekonomisk student. I gåsjacka. Som jag inte tror är den oäkta varianten. Det blir lite komiskt i mitt huvud. Men lite gulligt i det komiska.

Han fick pengar, jag fick bok. Klart.
Är det så här det känns att köpa knark? Fast… utan den där missbrukar-desperationen då. En liten rush fick jag ju iofs… jag är ju trots allt tjej. Och han var en snygg kille.
Jag kan se att han nog är/var en ”Elin-kille”. Han var definitivt inte en Kakan-kille. Så pass medveten är jag om min kapacitet. Och han var säkert dum i huvudet. Typ.