Mad Men & självcensur

Jag hade en enormt lat dag igår. En dag för rekapitualtion helt enkelt. Sov alldeles för länge, åt frukost framför tvn…. o sen kom jag nästan inte därifrån. Repris-tv är farligt. Såg tex sista Grey’s-avnsnittet igen… o det var precis lika bra den här gången. Det blev en extra dimension till det nu när man visste vem som låg på operationsbodet. Kan rekomendera att se det igen.

På kvällen blev det en ny tv-serie-bekantskap, Mad Men. Jag vet, jag är väl typ sist på jorden med att se den eftersom alla andra laddat hem den o redan är på säsong 3 eller nåt. Men nu har iaf 5:an börjat sända den, o så ska nog fortsätta med det på den vansinnigt dåliga tiden på söndagkväll. Får väl se om man orkar vara vaken så länge när man börjar jobba sen. Hur som helst… så gillade jag serien. Det är 50-tal, Manhattan och reklambusiness. Det är underhållande att höra hur de diskuterar reklamkampanjer för cigaretter och andra otrevligheter. Kvinnorna är diskriminerade och männen styr o ställer hur de vill. Underhllande.

Sen hamnade jag i en konstig diskussion igår oxå. Som ballade ur lite… Det blev en konstig blandning mellan msn & Bloggy. Jag hade en konversation på msn, blev lite irriterad o var tvungen att avreagera mig på Bloggy (en dålig vana jag har)… Sen visade det sig att personen jag pratade med på msn även läste vad jag skrev på Bloggy, o hade åsikter om det. Då blev jag ännu mer irriterad… av olika anledningar. Vilket liv man har ibland. Gillar inte att jag ska behöver censurerar mig själv, men ibland finns det uppenbarligen behov av censur. Som nu till exempel. Skulle antagligen inte ens ägna det här en enda tanke till… för det är så jävla löjligt alltihop.

Summa Kardemumma är att man inte ska gå o lägga sig irriterad…. för känslan sitter kvar på morgonen. Även om jag inte är irriterad så har jag lixom det utgångsläget.

Jag behöver lite medvind idag. Vaknade i uppförsbacke.

Veckans Grey’s

Inte lika intensivt avsnitt som förra veckan… fast, det är nog rätt svårt att toppa det. Skulle vara säsongsavslutningen då, känner på mig att den kommer vara katastrofal eller nåt.

Men, självklart blev det lite tårar ikväll igen. När George o Izzy har sitt moment så är det ju hur fint som helst. Sen när Alex droppar sin line ”-I’m gonna go crazy, I’m gonna cut LVAD-wires” så går det ju inte att hålla emot… snörvel. Och tänk OM – hemska tanke – Izzys operation går åt helvette!? Vad gör vi då? Vad kan man göra mer än gråta ihjäl sig?

Och George – hallå!…. vad ska det bli av honom? Lille George kan väl ändå inte bege sig ut i krig heller? Vad fan e det för sätt?

No 100

Det var en stor Grey’s dag idag. The big 100. Ja, du fattar… avsnitt nummer 100. Fint. Jämt. Ska firas. Och det tog de minsann fasta på, där i Grey’s-land.

Jösses. Makalöst bra avsnitt. Bästa Grey’skvalitet. Izzy är underbar. Och det var så fint att George fick leda henne. Och Karev…. vad ska man säga. Från idiot till drömprins, han kapade talet väldigt snyggt måste jag säga.

Tycker nästan att man tappade bort alla de döda ungdomarna lite, det var ju jätte sorgligt egentligen… jag satt o väntade på bröllopet hela tiden. Och så undrade jag när Izzy skulle bli av med håret. Väldigt mycket cancer-fokus nu.Men undra om det lixom e kört nu? suck..

Blir ju inte mindre cancertankar av att jag läser en bok som är helt full med cancer. Jag kommer kontrollera mig själv efter cancer lite extra ikväll tror jag…. fan va läskigt det är. Inte för att jag skulle kunna säga om jag hade cancer eller inte… men, ja, känns bättre om man iaf kollar… efter ”nåt”.

Laser-sol & tentaplugg… kräver planering

Kvällens Grey’s var så bra som bara Grey’s kan vara. Jösses. Cancer, vänskap, kärlek…. det kan bara bli ett resultat. Ett alldeles gråtigt resultat. Men nu börjar kampen…. kommer bli sjukt spännande och skitjobbigt. Hur ska det gå?

Annars då? Min onsdag… betyg… hmm.. VG måste jag nog säga. Plugg-tvånget har dragit ner betyget. Men solskenet har varit underbart idag, o jag har bränt mig lite. Som vanligt. Jag vet inte hur många bilder det finns från dagarna kring Valborg från år till år – de har alla en sak gemensamt – Kakan är lite rödbränd någonstans. Solen är som en jävla laserstråle på min hud. Men ack så skönt ändå, vilket är lite märkligt om man tänker på det.
Imorgon får jag vara lite duktig med solskyddsfaktor.

Min plan för morgondagen är att plocka i ordning lite hemma, kanske rent av dammsuga o sånt. Sen plugga en stund. Men någon gång under dagen ska jag tillåta mig själv att ta en paus o sätta mig i solen utanför. Måste sola lite. Annars kommer ag inte kunna okncentrera mig. Därefter så blir det en liten stund plugg igen.
Men vad Valborgskvällen har att erbjuda är inte helt klart än… vi får se. Det kan bli en överraskning.

Jag ser nästan mest fram emot fredag. Då ska Sara bjuda på grill o socialiserande ute vid stugan i Askim. Hav o sol… o rosé…. fy fan va underbart.

Nu ska jag sova gott o drömma om trevligheter.

Ånej, det blev inte vi den här gången heller

Det blev ingen Moneybrother för mig ikväll…. *grinar en skvätt… typ* Dels var det utsålt o dels var kön helt jättelång utanför. Suck. Inte riktigt upplagd för att stå o köa mig in. Och inte Malin heller, vem vet, vi kanske aldrig hade kommit in. Så nu får Moneybrother leva ovetande om vår gemensamma framtid ett tag till.
Nu cyklade jag hem o kollade på Grey’s istället. Ett ganska tungt avsnitt. Lite action o känslor o död o sånt.

Men nu e jag tok-trött. Tror att skolan tog död på mig idag… satan va läraren Thomas manglade siffror idag. Jag blev heeelt snurrig! När Malin frågade vad jag hade gjort i skolan idag så kom jag nästan inte ihåg. Men när jag funderat en stund så har jag för mig att det var värdering av lager o aktier o så gick vi igenom kundförlust. Mycket var det iaf.

Mosig hjärna. Alla tiders.

Det e mycke nu…

Ikväll va jag på bio, Män som hatar kvinnor. Riktigt snyggt gjord o Noomi är helt rätt som Salander. Men oj vad de har skalat av storyn! Ni som ser film, som inte läst boken (ja, jag tror att det finns några sådana) – fattar ni nånting överhuvudtaget?! Jag satt hela tiden o undrade vad som skulle komma härnäst. Eftersom det var så mycket som saknades i filmen så var man ju aldrig riktigt säker på hur de skulle hoppa runt i handlingen… o lite hoppigt var det allt. Men de hemska scenerna blir väldigt mycket starkare när man såg dem, istället för att läsa dem. Man har ju inte riktigt förmågan att faktiskt se allt det där hemska framför sig när man läser…

Klockan tickade på så när jag hade hoppat av vagnen så fick jag springa hem för att inte missa allt för mycket på kvällens Grey’s-avsnitt. Kom in i första reklampausen… så det var lugnt. Jag hängde med.

-Vilket avsnitt sen då!! Shit. Grymt! Men ååååh, va jag kommer sakna Denny. Jag har kommit fram till att alla avsnitt där Denny o Izzie är tillsammans är mina favoo-avsnitt i hela serien. Med början i säsong 2 där de träffas…. o Izzie flippar o klipper sladden. Men nu är det alltså slut på Denny. Igen. Fan.
Hoppas nu bara att Izzie fattar o typ ramlar in i en hjärnröntgen eller nåt.Izziesnuttan.

Söndagsludd i hjärnan

Det har varit söndag på riktigt idag. Lite städning, en lång promenad (med radio i öronen o GIVETVIS var de tvugna att spela den där dåliga låten) och ett litet maraton av Grey’s-avsnitt. Jag plöjer igenom gamla säsonger, härligt. Det finns ju många special moments… som första avsnittet Denny är med till exempel. Mysigt. Denny-asvnitten är nästan de bästa, när man tänker efter… hm.

Annars då? Ska vi ha ett deep-talk?

Jag är trött på att det inte kan vara lite mer svart eller vitt. Men det är det ju aldrig. Så, att jag går runt här o önskar det är rätt korkat. När befinner sig i ett sånt läge där man inte vet hur det kommer gå… som när man inte vet om man ska ha någonstans att bo, eller om man kommer få något jobb eller hur ett beslut kommer påverka andra människor, eller bara är osäker på vad folk tycker o tänker… så blir iaf jag lite frustrerad och rastlös, eller helt låg o uppgiven. Mitt tålamod, som ibland verkar vara oändligt i andra situationer,  försvinner. Och jag vill alltid veta med en gång hur det kommer bli. Spola fram filmen.

Jag hatar när jag inte kan bestämma mig… eller när andra går o velar. Tycker att det är skitjobbigt. Gillar inte känslan. Eller – ännu värre –  när det känns som om att jag verkligen inte kan påverka hur det kommer bli. Utan bara får vänta o se.

Vänta o se…. allt jag kan göra är att vara mig själv. Typiskt. Det suger. Hyffsat lätt att börja tvivla på sig själv. Varför skulle det bli som jag vill den här gången lixom?

Eller… kanske ska jag försöka tänka positivt allt jag bara orkar – o se om det kan förändra nåt. Om det faktiskt kan bli så bra som jag hoppas. Tänka positivt… hm. Hade känts lite nytt o fräscht i min bittra hjärna.

Men… mamma….

Så smsar hon mig när Grey’s-avsnittet är över o ber mig kolla in på kanal5-bloggen för att ta reda på vem det är av läkarna i serien som tydligen ska sluta… eller nåt. Ta reda på en spoiler helt enkelt!!
Suck.
Men det var formulerat på ett sånt sätt så att det typ inte verkar som den där läkaren ska sluta iaf… eller jag vet inte. Dumma mamma.. -Skaffa dig ett snabbare internet, o sluta tvinga mig att ta reda på saker jag inte vill veta!!

Typiskt.
Helt okej Grey’s idag annars. Lite mer looove. Fint. Men nån får ju ta o lägga Izzie i hjärnröntgenmaskinen snart. Hon kan ju inte gå runt o prata med sig själv hela dagarna.

Grey’s e tillbaka

Så va det äntligen dags igen. Jag hade nästan glömt bort att det var idag det var säsongspremiär. Trevlig överraskning. Men Grey’s e duktigt knasigt nu. Stackars Izzie, hennes hjärna spelar henne spratt… Inget ont om Denny, men han är faktiskt död.
Men jag tycker det är trevligt med Christina o den nye läkaren. Jag gillar sånt där ”det ligger nåt i luften”. I brist på sånt i mitt eget liv lixom… så får man iaf se det på tv.

Annars så var det mesta som vanligt. Jag hoppas på en väldigt bra säsong. Ondagskvällarna är härmed bokade ett tag fram över.

Grey’s

Denny Duquette är tillbaka… sort of. Vilket jag på ett sätt tycker om, för jag gillar honom. Nästan lite kär i honom. Men…. självklart är det något lurt med det hela. Det fattar ju vem som helst.

…så jag var tvungen att undersöka saken o googla lite (annars hade jag somnat med skum känsla i magen). Hittade en liten spoiler som gav mig vad jag behövde. Nu vet jag lite mer (som iofs inte lugnade magkänslan). Det är inte ofta jag tjuvar så här, det var senast när Meredith ”dog”…. o innan det var det när Burke försvann vid bröllopet. Det är bara när det är lite extrema händelser i Grey’s-världen.

Och jag tänker inte förstöra för nån annan – men en sak är säker – det här måste jag se. Satans jävla skit att det var säsongsavslutning. Hillvitti.