Säg den knä-lycka som varar

Håll i dig nu, för nu blir det plötsligt ett nytt blogginlägg! Jag vet, helt sjukt.

Skrev senast i juli… sååå, ja, det har hänt en hel del i livet. Det har på riktigt vänts helt upp o ner för att vara helt ärlig. Men, känner inte för att vältra mig i det just nu. Det kommer nog blir tid för det också någon gång. Jag ska bara kämpa mig igenom den här hösten först.

Tänkte mest prata lite knä, lite nuläge, lite frustration.

Knät har funkat så himla bra! YEY! Jag har lyft typ tungt-ish, jag har sprungit 800m-intervaller, jag har bus-galopperat i skogen med glad häst :) Jag levde livet med ett knä som funkade helt okej även om jag fortfarande gjorde rehabövningar inför varje träning och var försiktig med hastiga rörelser. Det var sköj! Tills i fredags när jag mitt i en wod som innehöll pullups släppte räcket för att hoppa ner på golvet o pajjar knät igen. Inte lika illa som då i våras, men det krasade till så där som det gör. Inte heller denna gången gjorde det särskilt ont, utan mest obehagligt. Och jag kunde slutföra woden, som var 9-15-21 av KB swing-goblet squats och ctb eller pullups. (Hann inte klart inom timecap för den där jävla 24kg KB’n är skittung.. men, men…) Vet inte om det hade gjort någon skillnad om jag inte fortsatt, men skit i det… nu gjorde jag det.

Hela fredagskvällen låg knät inpackat i isklampar o ärtpåse så gott det gick för att förhindra ev svullnad. När jag vaknade på lördagen så kom smärtan i ledbanden krypande mer o mer. Men ingen svullnad! Det som hände var antagligen att ledbanden inte orkade landa min kroppsvikt när jag släppte från riggen och skulle landa, typ någon halvmeter-meter ner på golvet. Vad jag vet är det här lilla ”hoppet” eller vad man ska kalla det något som jag har gjort förut, men den här gången hade jag väl max otur och landade med lite för mkt vikt på det dåliga knät typ. Och musklerna runt om var väl lite uttröttade och hjälpte in till tillräckligt. Och jag tänkte mig inte för helt enkelt….

Suck.

Så nu går jag runt o är lite invalid igen. Och även om det idag känns lite bättre, så vet jag ju att det får bli vila från crossfit-pass och ordentlig benträning en eller ett par veckor igen. Jag får jobba på med lätt rehab tills smärtan är borta och sen lite tuffare rehab när knät tillåter. Och under tiden köra skiten ur överkropp och mage/rygg i egna styrkepass. Rodden o cykeln får bli mina flås-kompisar.

Nu går ju såklart tankar till att jag nog borde försöka få en tid hos en ortoped och prata igenom det här ordentligt. Jag vet ju inte riktigt hur trasigt knät är numera, om det är samma status som vid allra första tillfället eller om det på vägen blivit mer skada.

Jag vill ju liksom kunna leva utan att riskera att paja knät bara jag råkar hoppa ner från en höjd mer än 30 cm typ…. Kan man rehabba sig tillbaka endast? Eller är det operation som gäller en gång för alla? Jag läser så himla mkt olika hela tiden. De flesta sjukgymnaster o liknande kör ju sitt mantra om att oskuret är bäst. Och det hade jag ju också önskat. Men samtidigt undrar jag ju lite över hur långt tid det tar att bygga upp knät? Nu har jag kört rehab sen mitten av april till mitten på september, det är typ 5 månader, och ändå räckte det med en landning så krasade det…

Orka!

Så ja… alla tips o tankar om operation eller inte när det kommer till korsband o ledband – hit me! Fast… inte på knät då.

sad-puppy-face-picture

Ledsna-hundvalpsögon-pga-knähelvettet

Taggad , ,

Mina goa styrkepass för överkroppen

Visst lovade jag att skriva lite om mina styrkepass som jag kör för överkroppen? Tror bestämt det.

När knäskadan kom var jag ju fast besluten om att lyckas hålla kvar en bra träningsnivå och hålla motivationen uppe under rehabperioden. Lättare sagt än gjort, då man i början mest linkar runt o böjer o sträcker lite och har svårt att göra något som man verkligen blir svettig av. Man kanske kör lite planlös bänkpress typ o går runt o funderar på vad man ska göra härnäst typ. Men det skulle det bli ändring på. Jag tog hjälp av en av coacherna på Göta, Fredrik, och bad honom göra ett program för mig som kunde hjälpa mig rätta till lite svagheter i överkroppen och som funkade med ett skruttigt knä. Jag har lite återkommande problem med nacke och axlar, muskler som låser sig. Dessutom har jag problem med att klara hspu och emellanåt även haft problem att få jerken, överstöten, att funka som den ska. Mina ringdips behövde definitivt bli bättre och pullupsen kan man alltid jobba på.

Sammanfattningen av det blev att jag skulle jobba mycket med mina lats och allmän stabilisering och styrka i axlarna. Lära mig aktivera på rätt sätt. Inte dra upp axlarna till öronen o få ont.

Jag fick två pass, vi kan kalla dem A o B. A-passet har jag kört typ 2 ggr i veckan regelbundet och B-passet en gång i veckan. Däremellan har det blivit lite av varje beroende på knäskadans utveckling, men oftast något konditionspass. Styrkepassen tar ca 1 timme, beror på hur mkt man vilar mellan seten såklart.  Nu, efter ca 8 veckor med programmet, kör jag bara ett A- o ett B-pass, för rehabträningen med knät tar mycket mer tid nu och jag har börjat gå på vanliga crossfitpass ca 2 ggr i veckan.

Om du har tur så kanske du får lika sjuka/fräcka lats som Sam Briggs, haha!

2016-07-05_15-49-17

Men hur ser då passen ut? *Tadaaa* (ursäkta för total svenska-engelska blandning…)

A-pass, 2 ggr i veckan: 

A1 Single arm Landmine row3 set x 8 reps. Jag började med bara stången (20 kg) och ökade efter hand som det kändes ok. Är nu på 27 kg. Ska nypas i latsen.
A2 Javeline press3×8. Jobbar med armen lite mer i 90 grader ut från kroppen och går bara ner till ca 90 grader i själva böjen, allt för att känna att det riktigt nyper i latsen. Började med 5 kg-stång, ökade ett kg i taget o är nu på +5 kg. Små muskler = små vikter :)

B1 Hantel/kettlebell press med paus i toppen ca 5 sekunder 3×5. Började med 8 kg-kb och är nu på 10 kg hantlar. När vikterna känns lätta, så är det bara att öka pausen i toppen. Första veckorna körde jag sittande för att inte snedbelasta i benen. Nu står jag och får då hjälpa till med hela bålen och rumpan de sista seten. Viktigt att hålla NER axlarna, slappna av i trapetz-musklerna så mkt det går och pressa med latsen. Jag tänker att jag gör rörelsen på samma sätt som jag gjort med en stång, alltså mer framför mig o i ”rack-position”, mer militärpress än axelpress. Bra för jerken sen också tänker jag.
B2 Släddrag x 3 längder. I början körde jag sittande på golvet o drog en liten släde över golvet så långt som repet var och anpassade antalet längder till hur mycket plats jag hade typ. Beroende på underlaget är man olika stark i draget, men jag tro jag låg mellan ca 40-45 kg på vårt tröga gummigolv i boxen. Nu står jag upp o drar och har fått gå ner lite i vikt o jobbar mer runt 35 kg. Replängden varierar lite. Idag körde jag med jäääättelångt rep o då blev det bara 20 kg. Det ska vara rätt snabba handförflyttningar o fokus är att dra med axlarna ”på plats” med spända lats, stå lutad över repet så att det blir ett långt drag med hela armarna, växelvis.

C1 Pullup hold 10 sek på, 20 sek av, omvänd tabata. Håll statiskt i toppläget av en pullup, varannan med handflatan mot dig, varannan handflatan från dig. Spänn hela kroppen i hollow när du hänger. Sänk ner långsamt när den gått 10 sek. Vila 20 sek. Som en omvänd tabata.
C2 Ringdips hold 10 sek på , 20 sek av, omvänd tabata. Håll varannan gång i toppläget, varannan gång i bottenläget av en ring dip. Det här är min värsta övning. Bottenläget är jag sååå dålig på. Men jag håller så länge det går, blir inte alltid 10 sek. KÄMPA!

D1 L-sit i paraletter – samla ihop till 2 min. På min nivå, vilket är inte så väldigt raka ben, och behöver putta bak höften mer.. egentligen. Så satans jobbigt.
D2 Arch back – samla ihop till 2 min.
D3 Russian twist med boll 4-6 kg, utan att nudda golv – gör ca 10-15 st kast mellan varje omgång av L-sit o arch back. Passa bollen mellan händerna i russian twist-style fast bollen ska aldrig gå i golvet. Kräver lite bollkänsla…. tydligen.

DONE!

B-pass, 1 ggn i veckan: 

A Samla så många strikta pullups du kan på 5 min. Gör hur långa eller korta set du vill, tänkt lite taktiskt om du vill :) Vila så mkt du behöver.

B Samla så många kippade pullups du kan på 3 min. Gör inte sönder händerna :) Vila så mycket du behöver mellan dessa övningar.

C Samla så många strikta ring dips dukan på 5 min. Herregud, jävla helvettesövning! Gör så många du kan, helst utan hjälpmedel som gummiband o annat.

D Hantel/kettlebell-bänkpress 4×6. Som en vanlig bänkpress, men du har en hantel i varje hand istället vilket gör det väldigt mkt tyngre och mer av en balansövning. Gå inte ner mer än 90 grader med överarmarna. Jag började på 10-12 kg nu är jag upp på 15 de sista seten. Tungt och svider ordentligt i bröstmusklerna. Discomuskler!

E Hantel/kettlebell enarmsrodd på bänk 4×6. Ta hjälp av hela ryggen o latsen så känns det gött! Började på 16 kg, kör nu med 20-24 kg KB.

F Situps med axelpress 3×10. Som vanliga situps, fast du har hantlar i händerna som du pressar upp när du är i sittande läge i en följsam rörelse. Krämar ur det sista ur de stackars axlarna om du har något kvar efter det här passet :)

DONE!

Kuliga grejer, eller hur?! Och man blir stark i axlarna o latsen var sig man vill eller inte, haha! Garanterad träningsvärk kommer på köpet och börja försiktigt om du provar, lätt att axlarna får spader av för mkt tunga grejer. Jag har märkt stor skillnad när jag har gjort dessa pass hyfsat regelbundet i 8 veckor. Min HSPU-progression som just nu är på låda med benen och lodrätt med överkroppen mot golvet, har gått sååå mycket bättre! Nu klarar jag utan jättebesvär 5×5, vilket jag inte har varit i närheten av tidigare. Grymt! :)

 

Taggad , , , , ,

10-veckors-strecket

Och så rullar veckorna på i ett rasande tempo igen och plötsligt har det gått 10 veckor med nya knäskadan. Och nu har det faktiskt börjat hända grejer. Jag kör knäböj på olika sätt ungefär 2 ggr i veckan. Och häromdagen körde jag 3 x 15 reps av back squat med stegrande vikt 20, 25, 30 kg och jag kunde gå ner i bra djup och det kändes toppen. Jag fokuserar på lätta vikter och många repetitioner för att ”härda” och stärka knät.

Jag har även kunnat göra wallballs med 4 kg boll och gjort step up på en 50 cm låda på ett pass. Jag har snatchat lite försiktigt med 25 kg, power-landning och sedan ner i en over head squat. Jag har gjort en rasande massa burpees, kettlebellsvingar och några omgångar lätta power cleans. Jag marklyfter och gör cirka tiotusen rehab-övningar. Det funkar! Även om jag inte kör på för fullt, så får jag en liten känsla av crossfit iaf. Flåset får ju jobba ordentligt trots att jag inte lyfter särskilt tungt.

När jag tittat tillbaka till förra gången det begav sig med knät så ligger jag ungefär i fas. Det ända jag inte kommit igång med är löpningen. Men jag jobbar på det och har lagt in massa hoppövningar i rehabträningen nu, så jag tänker att det nog ska bli en liten premiär jogg i slutet av denna veckan eller nästa. Känns gött. Förra gången jag satte igång med löpningen så fick jag lite snedbelastningsproblem i början, men iom att jag börjat med hoppträningen lite tidigare den här gången så hoppas jag det ska gå bättre nu. Ska komma ihåg att göra lite extra tåhävningar bara, alltid bra när man inte sprungit på länge.

Jag funderar ofta på hur jag vill göra med knät framöver. Om jag ska satsa på operation eller inte. Det lutar mot att jag vill göra en operation, för jag vill ha ett helt knä. Visst, det finns ju inga garantier för att man kan bli helt återställd, men jag tror det blir lättare mentalt att komma tillbaka. Att kunna lita mer på knät. Min sjukgymnast sa nu vid senaste besöket att hade jag varit ”en vanlig gym-svensson” så hade hon ansett mig vara typ helt återställd nu. Det kan jag ju inte riktigt hålla med om, men okej ;) Men hon la ju även till sen då att det är lite kvar att jobba på för att jag ska komma till den nivån jag önskar.

Jag har fått hemläxa över semestern och sen skulle jag höra av mig i augusti igen om jag kände att jag behövde mer råd o hjälp. Så resten av sommaren kommer alltså gå åt till att ha full träningsfokus och jobba på rätt så intensivt med rehabträningen.

Att jag ska vara i tävlingsklar form till den 6e augusti, då jag är anmäld till Battle of the beach i Helsingborg känns ganska mycket som ett önsketänkande just nu… tråkigt. Men, ja, jag får väl bara inse det helt enkelt. Jag måste tänka på längre sikt. Så jäkla tråkigt.

Men jag försöker fokusera på det positiva. Jag kan vara med på pass och det händer saker varje vecka med knät. Det är bara att jobba på, det lönar sig alltid. Lära mig älska rehabträningen.

2016-06-30_14-10-14

Jobbar på discomusklerna.

Taggad , ,

8 veckor med skruttknät – Lägesrapport

Kom på att jag behövde göra ett inlägg för att uppmärksamma att mitt skruttknä, second edition, nu fyller 8 veckor. Hejåhå. Det går ganska bra, men det går sååå jäkla långsamt. Frustrerande och knäckande för crossfitälskaren i mig. Jag längtar efter lite fart o fläkt o att våga ta i allt jag har. En köttig monster mash-wod. Visst, jag tränar på bra nu också. Jag kör mitt styrkeprogram o ökar på vikterna. Jag har börjat gå på vanliga passen igen lite då o då. Men det är inte samma sak. För i allt jag gör så tänker jag mig för hur jag hoppar ner från riggen, hur jag reser mig o sätter mig, hur jag förflyttar mig. Det är ju ingen fara längre, allt funkar, men jag har ju fortfarande en känsla i knät som jag hela tiden är medveten om.

Och så är det ju hela tiden den där balansen mellan vila och aktivitet som jag måste ha koll på. Slarvar jag med träningen så protesterar knät direkt. Gör jag för mycket eller för enformiga grejer (står o går en hel dag) så säger knät ifrån. Jag blir lite trött på alltihop ibland….

Men igår körde jag pass och styrkedelen var front squats. Jag har inte knäböjt så värst mycket med vikt ännu, utan jobbat mer med balansplattor o bollar o annat. Men jag kände för att testa så jag gjorde 5 set x 10-6 reps med 25 kg och det kändes jättebra. Inga signaler alls från knät om att det skulle vara något som var knas. Jag gick ju inte hela vägen ner, utan stannade någonstans i 90 grader/knähöjd-ish. Men det är mest pga ovanan att knäböja på riktigt och att jag kände efter så mycket. Det kändes galet tungt, haha! Snacka om att jag har tappat känslan för vikt på stången…. Kommer bli en låååång väg tillbaka detta.

Ska tillbaka till min sjukgymnast Jessica nästa vecka och då har hon lockat med att jag ska få börja springa lite på löpbandet :DDD Ingen är gladare än jag! Därför försöker jag nu vara extra duktig med mina rehabövningar så att knät ska vara väl förberett på de nya utmaningarna. Men det känns som att det ska gå bra. Jag är tacksam för att jag har en sån kreativ sjukgymnast. Det märks att hon anstränger sig för att ge mig nya övningar varje gång, övningar som är funktionella o som inte bara är att ”stå o dra i ett gummiband”. Hon vet hur mycket jag tränar och hur gärna jag vill komma tillbaka. Jag får ibland kommentarer från andra som också haft knäskador om att mina övningar ser roliga ut och inte alls sånt som de fick göra under sina rehab-perioder. Och jag håller med. Den här vändan gör jag nästan helt andra övningar än min förra rehab-period för 3 år sedan och det känns rätt trevligt även om jag ibland är lite tveksam, det ska jag erkänna. Men kombinerat med lite andra crossfit-grejer så blir det rätt bra. Jag kör nu KB-svingar, cyklar, ror, knäböjer o gör lite enkla cleans-varianter, allt med lätta vikter såklart.

13406849_1065372226882341_9214140513789274397_n

Från passet igår

Att gå in på passen o köra superskalat är något jag får leva med ett tag till. Men det känns okej, jag kan iaf vara med bara jag gör om övningarna lite. Det är fint och jag blir glad i hjärtat och endorfinpåslaget är ljuvligt efteråt.
Det går lite upp o ner från dag till dag, och när jag har dåliga knädagar så är jag rätt deppig o allt jag vill kunna göra känns hopplöst långt borta. Men så kommer alla de andra dagarna när jag faktiskt inser att jag har kommit långt. Jag känner tex ingenting efter alla knäböj, svingar o annat igår. Alltså är det grönt ljus på att köra med knäböj med stång. Och det är ju grymt bra!

I helgen som gick var det tävling i boxen, den årliga sommartävlingen. Mackan hade programmerat så himla bra o woddarna såg jättekul ut. Alla kämpade, slet o krigade. Det var så fantastiskt! Jag själv fick stå vid sidan av och lekte domare under hela dagen. Men allt jag vill egentligen var att köra själv, och slänga mig in i den där Clean speed ladder och ba kötta! Suck :( Då är det jobbigt…
Men oftast är jag tacksam över att det trots allt går rätt bra. Jag har mina träningsrutiner och utan dem hade det ju inte gått alls. Ännu en gång kan jag tacka crossfit för min träningsglädje och viljan att komma tillbaka.

Och tydligen gör jag samma min på alla pass-bilder numera…

Gött gäng! Team Rehab körde rodd, marklyft, burpees och wallwalks :)

Gött gäng! Team Rehab körde rodd, marklyft, burpees och wallwalks :)

Taggad , ,

4 veckor and counting

Solen skiner, sommaren känns nära, Game of Thrones är igång och jag har fått nya övningar från sjukgymnasten. Bra grejer!

Imorgon har det gått 4 veckor sen skadan och jag börjar äntligen känna att det har hänt något. Det går långsamt, och det är inga stora förändringar, men det är en annan känsla i ledbanden. Det sägs ju att det tar ca 6 veckor att läka ledband, så nu börjar jag alltså se ljuset o rulla i nedförsbacke, äntligen!

Jag kan fortfarande inte gå några långa promenader eller gå särskilt fort, då börjar jag gå konstigt. Och självklart inte springa eller hoppa. Men det känns stabilare och jag går mycket bättre över lag.

De nya övningarna från sjukgymnast-Jessica är dels höftlyft på golvet, med ett ben böjt o det andra rakt. Fokuset är att hålla hela höftpartiet parallellt med golvet, och det är skitsvårt! Jag får också kämpa en hel del med baksida lår.

Andra övningen är upp o ner i utfalls-stans, med främre foten upphöjd och gärna på ostadigt underlag, typ bosuboll. Här är det bakbenet som är svårt, men det går bra, jag måste bara koncentrera mig mycket och öva upp balansen.

Den sista är typ ”draken”, stå på ett ben med knät lite böjt och fälla överkroppen i höften. Tillägget är att jag ska lyfta en liten vikt från marken med motsatt arm (typ hantel, eller kettlebell). Nu är vikten upphöjd, men jag ska jobba på att sänka den efterhand.

Så det känns riktigt bra att få göra något mer rejält med benen än det lilla böj o streck o sånt jag gjort hittills. Alla de andra övningarna gör jag ju fortsatt på dagarna, men nu blir det alltså lite ”gymträning” för benen också.

Och appropå gymträning, jäklar vilken träningsvärk jag har haft i axlar, armar o lats de senaste dagarna. Programmet jag fått från coach F är skitbra och det ska bli jättekul att se hur mycket jag kan öka i ringdips o pullups när jag kört ett par veckor till. Får ta o skriva mer om passen senare :) Det är bra grejer!

Fil 2016-05-11 13 37 49

En ovanligt tråkig hisselfie efter passet igår.

Och det är en himla tur, för det svider i hjärtat när kompisarna i boxen får stå o pb-snatcha på passen och göra en massa annat kul…. För att inte tala om att jag kommer missa Göta-tävlingen i juni :( Men, jag försöker att inte gräva ner mig i det. Jag har mer långsiktiga mål och måste kämpa på för att mitt knä ska bli funktionsdugligt. Jag inser ju att det säkert kan bli en operation längre fram i livet, men det får jag väl ta den dagen det händer.

 

 

 

Taggad ,

Inte peppigt alls.

Jag är så vansinnigt trött på mitt knä nu. Jag känner mig jättedeppig över att det inte blir bättre så snabbt som jag hade tänkt. Känns som om jag aldrig kommer få springa o lyfta tungt igen :( Har en dålig dag helt enkelt…

Jag gör mina rehab-övningar varje dag, flera gånger om dagen och jag håller mig i rörelse för annars stelnar knät till o blir orörligt, känns inte alls bra och jag börjar gå konstigt. Men samtidigt kan jag inte gå för mycket eller belasta för mycket, för då blir det ömt och det känns som om jag har en alldeles för stor kudde i knäleden. På mornarna nu kan jag få kanske en timma där knät känns riktigt bra och jag kan slappna av när jag går och kan plötsligt låta bli att tänka på varje steg jag tar. Det är en befrielse! Men, kortvarigt. När jag sedan ska gå till bilen så är knät som vanligt igen och är segt o trögt och musklerna är spända runt omkring.

Det är sjukt frustrerande. Det är fortfarande lite svullnad kvar, irritation i knät liksom. Det har gått 3 veckor och jag har tappat tålamodet…. Jag vet att senor och ledband tar väldigt mycket längre tid på sig att läka än muskler o annat mjukt. Men jag har svårt att acceptera det.

Jag vill kunna sitta på huk. Jag vill kunna springa en liten bit om jag behöver. Jag vill kunna gå utan att känna av knät i varenda steg. Det är inte så mycket smärta, utan mest bara som att jag känner av knät varje gång jag använder det, på samma sätt som man alltid känner av en träningsvärkande muskel liksom. Fast, en annan känsla. Typ motsatsen till träningsvärk.

Jag har fått ett litet program av coach F där jag ska bättra på min överkroppsstyrka under de här veckorna. Lite prehab-övningar och lite styrke- och stabilitetsövningar, allt för att bli starkare i pullups, over head-rörelser, ringdips och motverka nackproblem och överaktiva trapeziusmuskler. Det är kul att ha ett program och ooootroligt skönt att veta vad jag ska göra varje gång.

Men idag ska jag gå ifrån det lite och testa roddmaskinen och skierg tänkte jag. Se om jag kan köra utan att belasta knät o orsaka onödig irritation, men samtidigt inte bli helt sne i kroppen. Tänkte mig lite intervaller, 30 sek på/30 sek av. Jag har inte gjort något flåsigt på 3 veckor och det känns inge bra.

Jag fick mail från Crossfit Göta häromdagen, ”Hoppas vi får se dig på ett pass snart igen!”….. Kände mig ännu mer deppig över att inte kunna vara med. Alla frågar hur det går och jag vill så gärna kunna säga att det känns bättre för varje dag, men den gör ju inte det… det står still!!!

Kroppen känns fet o plufsig. Känns inte som om jag gör av med all mat jag stoppar i mig och jag blir nojig och deppig över att gå in i våren o sommaren o känna mig stor o klumpig. Istället för stark och tajt. Jag vet, det är nojigt och ytligt. Men det sätter sig i huvudet och jag börjar kolla en extra gång i spegeln om magen putar ut mer än vanligt.

Den här jävla knäskadan håller på att sätta sig ordentligt på skallen…. Jag har bra o dåliga dagar, jag vet det. Men idag är en dålig dag.

Och sen tänker jag på att det finns dom som har det så mycket värre. Och att jag borde skärpa mig och sluta va gnällig.

Taggad , ,

Lite stukad stämning

Ja, dagarna går och jag gör min pausgympa för knät som jag ska. Jag var på ett första besök hos sjukgymnast-Jessica igår och hon tittade, jämförde, klämde, drog o hmm:ade med veck i pannan. Knät är fortfarande lite svullet och jag har ungefär 5 grader kvar i vinklarna både rakt o böjt tills det är tillbaka till normalt. Det enda stället som gör ont när hon trycker är fästena för ledbandet på yttersidan. Så teorin så här långt är att det helt enkelt är ett stukat knä, där ledbandet blivit uttöjt och är lite blåslaget kan man säga. Som när man stukar foten ordentligt och blir stel o konstig i ett par veckor. Fast jag lyckades göra det med hela mitt knä. Oskön känsla.

Men återigen ska jag nog vara evigt tacksam mina starka benmuskler som verkar hålla allting på plats i knät. Alltså, gott folk, är det någonting jag vill att ni lär er av detta med träning för livet, skador o olyckor, så är det att se till att bygga en stark funktionell kropp. Musklerna skyddar dig mot så himla mycket onödig smärta och komplicerade skador. Om oturen är framme så blir allting mycket lättare om du har en bra grund att falla tillbaka på.

Jag vet att man kan gå runt o vara deppig över att man inte ser deffad o snygg ut, att man inte känner sig lika bra som alla andra på pull ups eller inte kan snatcha 40 kg. Men alla de där dagarna, när det känns så, så ska du tänka på att du i alla fall har en hel o fungerande kropp och du kan göra vad du vill typ. Springa, hoppa o hänga.

Jag ska fortsätta med min rörelseträning för knät i en vecka till, så att svullnaden försvinner helt. Sedan ska jag tillbaka till sjukgymnast-Jessica och få lite nya övningar och påbörja projekt: ”Superwoman-knä”. Jävlar i min lilla låda vilka starka, stabila knän jag tänker skaffa mig nu. Man kommer typ kunna använda mina ben som lyftkranar för betong. Folk kommer beundra mina starka knän. Jag ska utföra stordåd och rädda världen med mina starka knän! *målbild*

Men tills dess… så jobbar jag lite så här:

Namnlöst-2

Böj å sträck o böj å sträck.

 

Taggad ,

Skruttknät strikes again

Ja, när man minst anar det och känner sig som starkast och på gång… då smäller det.

Gårdagens pass var inga konstigheter. Sånt jag gör varje vecka och har gjort nu ett bra tag. Styrkan var 15 min jobba upp till 1×2 tung clean & jerk. På tavlan stod det upp till 87,5 %. But who’s counting? hehe… Kändes asbra, så jag pangade på 63 kg och gjorde 3 stabila lyft. Hurra! Så jäkla gött att det fungerar så bra. Jerken är inte längre ett problem och jag är så himla sugen på att se vad ett nytt pb skulle hamna på. Men….. den drömmen lär ju få vänta på sig nu :(

Efter de tunga lyften gjorde vi en 5 min EMOM med 6 snabba c&j varje minut på en lämplig vikt, 50-60% av max ungefär. Jag kände mig lite kaxig o la på 40 kg. Herregud va jobbigt det blev, hah! Men det gick :) Återigen – kände mig stark!

Dagens metcon var en stressig historia där vi körde lag, 2 o 2. Vi var ojämna, så jag körde med Therese o Klara där jag o Tess jobbade samtidigt. 10 min amrap med 5 KB svingar 32/24 kg, 5 boxhobb, springa till väggen (10 m) göra 5 burpees, springa tillbaka o växla till lagkompisen. Jättekul, jätteflåsigt och ett jävla ös! Det går ju inte att inte ryckas med och speciellt när jag kör med Tess som är snabb som vinden.

Vi öste på i svingarna, gjorde snabba studsiga boxhopp med direktstuds i botten liksom o sen försökte jag hänga med i hennes burpee-tempo. Men det gick ju inte, haha! Vi hade ungefär 3-4 min kvar av woden när jag i ett boxhopp pajjar knät igen. Jag landar uppe på lådan o vänsterknät viker sig helt okontrollerat ut åt vänster det knakar till och jag känner ju direkt att det har gått sönder igen. Stannar upp får lägga mig på soffan i högläge o med en iskall flaska Jäger på knät (det var det som fanns att tillgå i frysen på Göta, haha!). Och sen fick jag låna en krycka som fanns i boxen, sån himla tur!

12986430_10153380071650981_868857780_o

Ser oförskämt glad ut. Men jag antar att man blir det av iskall Jäger. Nu är jag mest depp :(

Jävla boxhopp…. Jag vet att det alltid är lite högre risk att göra direktstudsar. Men nu har jag liksom gjort det ett tag och jag klarar av ganska stora set där. Och jag kan ju hoppa hopprep utan några som helst problem. Allting har funkat med knät så himla länge att jag nästan slutat tänka på vad jag ska vara försiktig med. Den tiden är ju över nu kan man säga.

Även om jag nu inte har fått någon allvarlig skada, vilket jag inte tror (HOPPAS!!!), så kommer ju knät ha fått så pass mkt smäll nu att det för alltid kommer vara ganska ostabilt. Rehabperioden kommer väl ta några månader. Men sedan kommer jag nog typ för alltid behöva göra stabiliserande övningar för att ens kunna hålla på med det jag vill.

Nu är det lindat rätt hårt för att det inte ska svullna upp och då känns det rätt bra. Jag kan gå långsamt utan krycka, har ingen värk och kan räta ut det i princip utan att det gör ont. Däremot kan jag inte vinkla ihop knät så värst bra, inte över 90 grader iaf. På måndag har jag tid hos sjukgymnasten och hon kan väl känna hur det verkar sedan och komma med en första teori om status.

JÄVLA SKITHELVETTE!!!

SÅ känns det. Jag har ju haft flyt och känt mig stark och flåset är på gång ordentligt. Jag kände mig ju för tusan till o med pepp på löpning o rodd! Den här säsongen skulle ju bli grym! Och så tävlingen i augusti….

Nu känns det som att jag kommer få sänka ambitionsnivån på allt. Målet blir att komma tillbaka så snart som möjligt. Är jag på banan till augusti så skulle det vara fantastiskt roligt! Men samtidigt måste jag ju vara realistisk och tänka längre. Jag vill kunna köra crossfit hela året, inte bara en tävling. Jag ska kämpa på och hoppas att knät svarar lika bra på rehab som det gjorde förra omgången.

Men visst känns det jävligt deppigt….

ärtor

Skyndade mig hem efter passet o bäddade in knät i frysens vardagshjältar – de gröna ärtorna.

Taggad ,

Back to kött å potatis-träning

Veckorna efter Open är alltid underbara. Tillbaka till vardagen med vanlig träning.  Man ba ”-Jag kan göra vad jag vill, få hur mycket träningsvärk som helst, lyfta hela tiden!”. Typ. Sen går man där o linkar o gnäller på att kroppen är trött o att allting känns så tungt. Jag kör nästan 4 pass varje vecka. Och ibland något bonuspass med löpning eller mer styrka. Och så undrar jag varför jag inte har så mycket pang i kroppen… hehe…

Mitt önskescenario är att jag hinner med att göra basstyrkan (knäböj, mark, bänk, pressar) och OLY och vanlig crossfit/kondition varje vecka. Men det blir ju aldrig så. Basstyrkan får oftast stryka på foten. Jag kan slänga in några set pressar eller knäböj innan eller efter cf-passen om jag får feeling, men det är oftast helt ostrukterat o planlöst. OLY’n får jag ju iaf in lite genom att gå på de passen som har lite mer lyft på schemat, men jag hade velat ha en hel dag dedikerad.

Samma problem återkommer igen o igen o igen. Tiden o ambitionen o viljan kommer inte överens.

Och då har jag ju inte ens nämnt den gymnastiska träningen som jag också behöver hålla styrfart på. Typ armhävningar, dips, toes to bar, pullups i alla varianter, mina obefintliga hand stand push ups…

Just nu har jag en hög motivation när det kommer till att jobba på flåset. Jag inser ju liksom att jag måste ta mig igenom intervallpassen o löppassen för att bli bättre på just löpningen. Jag kan sätta mig på roddmaskinen o ha ett program att följa där, det är helt okej. Det är vårkänsla o löpningen har dykt upp mer o mer i programmeringen de senaste veckorna på Göta. Och hur jobbig löpningen än känns (jag suger på 400 m) så är det ju så sjukt effektiv träning o precis vad jag behöver.

Igår körde vi ett rätt gött pass. Bra blandning på mina svagheter o även några styrkor (jo, jag har nog några sådana också. Ibland.) Det var gymnastikfokus och vi tekniktränade strika pullups och hspu. Fast jag körde ju en skalad variant då med fötter på låda o annat krångel. Pullupsen gick som en dans o jag kunde göra 5×5 med rätt bra känsla. Att däremot göra 5×5 hspu-skalning i mellan var mest bara förnedrande o frustrerande. Blev typ 3+2 i början o sen knappt ens det.

12923378_1022685407817690_174929048961512510_n

Onsdagsgänget

Vidare fortsatte vi sedan o drog upp lite tempo på repsen o körde EMOM 6 min med 5-8 kippade pullups på jämna minuter o 5-8 hspu på ojämna. Där var skalningen pushpressar med dubbla kettlbells där jag körde med 2×12 kg första varvet o sen 2×16 kg. Kändes bra.

Flåset blev en rolig historia där man jobbade två o två, och gjorde vartannat varv. 5 varv var av: 200 m löpning, 8 slamball, 10 boxhopp o 12 v-ups. Det blev riktigt bra fart på grejerna och syran satte sig gött i låren. Men man kunde pressa på iom att det var rätt kort tid man jobbade ändå. Flåset gick i taket o det var allmänt härligt o förfärligt :)

Någon gång kanske löpningen känns bättre. Gärna innan tävlingen i augusti.

Taggad

16.4 och 16.5

Har ju visst hoppat över (glömt bort, inte haft tid, ignorerat… ) att skriva om både 16.4 och 16.5. Så here we go.

16.4 var ju en wod som egentligen passade mig rätt bra. Fram till att man kom till hand stand push ups då. Men med årets mål i tankarna o inte deppa ihop o göra dumma grejer så skalade jag helt enkelt ner hspu till hand release push ups istället.

Woden såg ut så här:

13 min amrap av
55 deadlift 102/70 kg
55 wallballs 9/6 kg
55 cal rodd
55 hspu

En riktig långkörare alltså med många reps på varje moment. Att börja med de där marklyften gjorde ju att hela kroppen liksom blir lite geléig. Men jag delade upp dem och gjorde 7:or rakt igenom och det kändes bra. Wallballs är ju inte min starka sida, men jag försökte beta av dem o större set, typ minst 15. Blev lite spridda skurar mot slutet där. Rodden var inte mycket att fundera på, bara köra så hårt man orkade och ändå kunna hålla jämnt tempo genom 55 kalorier. De som sedan kunde hspu gick ju iväg o satte igång med det o jag la mig på golvet o köra hrpu. Hann med 17 st, om jag inte minns fel, innan klockan pep o 13 min hade gått. Så egentligen var ju det här en vanlig chipper för oss dödliga, för games-atleter blev det en amrap för de hann börja om igen. Men jag genomförde den med go känsla och bra flyt hela vägen. I like!

1934047_1005733692846195_6668540464639968487_n

Gänget jag körde med på 16.4

 

16.5 blev ju till allas förfäran en repris på 14.5. Helvetteswoden med thrusters och burpees. Jag var ju med o gjorde den 2014 och visste precis hur jävla ont den gör och hur knäckt man blir. Då tog det 20 min för mig att ta mig igenom 21-18-15-12-9-6-3 av thrusters 43/29 kg o burpees. Mitt mål var att slå den tiden. Jag är ingen superflås-person med massa motor o som älskar thrusters, men jag kände ändå att 2016 års Karin borde kunna slå 2014 års Karin.

Jag blev väldigt motiverad och det var det som behövdes för att ge sig på den här woden igen, för man måste liksom ge sig hän in i det här. Det går inte att halvfjösa eller typ ”jag börjar o så får jag se om det känns bra…”. Antingen kör man eller så kör man inte och man ska bestämma sig för att man ska igenom skiten. Jag la upp en plan i huvudet för thrusters-repsen och lyckades hålla mig till den. Jag gav mig fan på att inte stanna i burpeesen och den enda vilan jag gav mig själv var mellan seten i thrusters o då var det bara korta pauser. Inget sånt där göra ettor o står o stirra på stången o hålla på. Fokus. Jag mot klockan.

Och det gick! Jag slog min tid o landade flåsande, kvidande o vimmelkantig efter 17.44 min. Jäj! Så himla glad över att jag lyckades :) Visst, jag hade kanske hoppats på mer, men det här duger gott ändå.

Det togs ju en del roliga bilder på passen, många var fint utklädda på Påskafton, men jag kommer ju såklart aldrig med på några sådana bilder. Det är en grej jag har. Jag kan vara med på hur mkt tävlingar o pass o grejer som helst, men jag fastnar aldrig på några bilder om det är någon som är där o tag lite bilder medan vi kör. It’s a gift, typ.

12719497_1012552592164305_1517877554427488335_o

Tjoho! Open är slut!

Eftersom jag inte reggade mig på Games-siten i år så har jag ju inte några roliga listor att visa med placeringar hit o dit. Men jag känner mig ändå väldigt nöjd med hur jag har genomför det här wodarna. Gjorde bara 4 av 5 och det kändes ok. Nästa år hoppas jag att jag kan regga mig igen, kanske, och ändå ha en avslappnad syn på det. Eller så kör jag på så här nästa år också och skalar lite som jag vill där det behövs. Det är rätt gött det med och gör ju att alla wodarna blir roligare.

Ett annat alternativ är att jag lär mig MU o HSPU o allt annat sånt där svårt. Så slipper jag fundera på det. Haha!

Taggad , , ,