Förkylningen gör min gnällig. Sorry.

Ringde till operationskoordinatorn (världens längsta ord??) på ortopeden idag. Har tydligen fått ett preliminärt datum. Slutet på mars. Jahapp liksom. Men som hon i telefonen sa ”-Det är ju sportlovsveckor nu och då kommer det ju en hel del operationer.”…. ”okej”.   Så, som det är nu, om de håller ungefär det datumet som jag fick så kommer de klara vårdgarantin för mig. Hm. Min tanke var ju att de inte skulle göra det, och att jag då skulle be dem skicka mig till den specialistklinik som jag egentligen vill komma till. Men… vad gör jag nu då om det inte blir så? Jag nämnde lite försiktigt för kvinnan i telefonen att jag hade velat bli skickad till en specialist istället. Hon började tok-skratta rakt ut o ba ”Men, alla här är specialister!!” (med undertonen: ”Lilla gumman, nu är du allt bra dum i huvudet.”). Så lite slokörad tackade jag för hjälpen och la på luren.

Jag är så orolig för att det inte blir som jag har tänkt. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra för att få som jag vill. Tänker att jag avvaktar ett par veckor till och kollar läget igen sen…. och att jag då ska ha en plan för hur jag ska få dem att skicka mig till det här andra stället. Så jag ska gå runt o ha lite ångest över detta tills dess. Tack,tack.

Annars då? Lägger lite för mkt energi på att ignorera att det är Alla hjärtans dag. Svårt att undvika när man jobbar med blommor, som ju är en ganska viktig del av den här dagen. Men jag tänkte nog åka till stället som ger mig mest go känsla i magen – boxen. Förkylningen till trots. Det är bara lite snuva, så jag är ju inte nära döden direkt… Knät behöver rehabbas och jag behöver behålla min mentala nivå. Det här är fjärde dagen utan träning liksom, det börjar gå utför.

Och det här är fel dag att ligga hemma på soffan, pilla i sig choklad och obsessa över att telefonen är för tyst.

Andra saker jag har tänkt på: Att jag måste ta tag i lägenhetsletandet. En sån himla ”borde”-grej. Jag skulle behöva nån som gör det där åt mig. För det är som vanligt med saker jag inte riktigt vet hur man ska göra eller var man ska börja, som när jag skulle köpa bil. Jag tycker det är skitjobbigt att ge mig in i saker jag inte vet hur det går till, och det finns liksom ingen ”for dummies-guide” för såna här vuxna saker, för tydligen kan alla sånt här iaf. Bara av sig själva. Eller? Så jag skjuter sånt ifrån mig. Det löser problemet, förutom då att det ligger o gnager i bakhuvudet hela tiden. En kompis till mig sa åt mig häromdagen att det ju är världens roligaste grej att leta efter nytt boende! Jag såg helt frågande ut och fattade ingenting, det är ju så mkt beslutsångest och oro över ekonomi o massa jobbiga saker. Så, det kan hända att jag hade lite fel approach till hela grejen.

Såatteh… ni kanske märker att jag skulle behöva köra ett ordentligt jävla träningspass som golvar mig. Få fart på lyckokänslorna igen. Jag är så gnällig!

Men, hoppas ni har en fin dag hörni!

sad-puppy

Sad puppy-day.

Taggad , ,

Nyförälskad, typ…

Det känns nästan som att det börjar gå lite för bra. Jag tar till och med några nya pb’n i nåt så grundläggande som backsquat. Jag börjar bli misstänksam, jag går nästan och väntar på när bakslaget ska komma. En förkylning, en överansträngning, ett ont knä, en trött rygg. Men det kommer inget, så jag ångar på.

I flera veckor, ja nästan månader, har jag kunnat träna på 4-5 dagar i veckan och ibland nästan mer när jag inte kan låta bli och lägger in ett extra styrkepass. Det är fantastiskt! Och knät mår prima. Visst, jag måste känna efter lite ibland och träna lite smart. Jag blåser inte på och kör massa hopp och tunga bengrejer flera dagar i rad. Variationen är nyckeln för mig. Men samtidigt så har jag en annan känsla nu, så att jag vågar trycka på lite mer. Kanske har jag kommit ikapp lite mentalt, små myrsteg framåt. Och jag är så glad över att min strategi funkar. Om jag bara fortsätter framåt hela tiden, även om det är små, små steg, så kommer jag bli starkare hur jag än gör.

Nu är det full fart på Open-preppen i boxen och jag älskar det. Dessa veckor är nog nästan mina favoritveckor i boxen på hela året. Det är superflåsigt och mycket klassisk crossfit med lite extra twistar. Jag känner mig lite nyförälskad i hela grejen. Men det kanske är för att jag vet vad som väntar och inte tar min träning för givet en sekund.

När det gäller knäoperationen så finns det väl inga nyheter direkt. Det är ju lite så sjukvårdssystemet funkar. Jag ska ringa o höra mig för lite o se om jag får några besked. Allting hänger ju på att jag får min operation hos den specialisten jag vill. Har en liten nervösklump i magen över det, och kommer nog ha det ända till den dagen jag får ett datum bekräftat på rätt ställe.

Jag hoppas att den här härliga, bubbliga känslan jag har inför crossfit just nu kommer hänga i över hela Open-perioden. Det hade varit helt underbart att kunna gå leende genom 5 veckors slit och bara njuta av att vara med och ha roligt med kompisarna. Kroppen känns stark, jag gör små framsteg här och där. Även om det fortfarande finns grejer jag ”borde” göra mer av så känns det mesta under kontroll. Det är lite häftigt att känns sin kropp så väl nu och jag är tacksam över att jag verkligen kan känna glädje i min träning varje dag.

Alla goa vännerna i boxen gör det inte direkt jobbigare att åka till träningen :) Bilder från veckans pass <3

16266316_1270868866332675_6138254901206258972_n

16387067_1274296105989951_7142129993777040704_n

16387382_1273127779440117_6092398255787081415_n

16194984_1266661426753419_567558145294041694_n

Taggad , ,

Well, you kow. Helg.

Har ägnat större delen av helgen att binge-titta på New Girl. Man skulle kunna göra bättre saker med sin helg. Men man skulle också kunna göra sämre. Jag har också roat mig med att backtracka mitt liv lite genom att läsa här på bloggen, har gått igenom inlägg från vintern 2013-14 när jag gjorde mitt första Open och satte min första pullup bland annat. Det är väldigt bra att skriva ner sånt där, för man behöver få lite perspektiv.

Tänk att mina pullups fyller 3 år :) Och att jag ska göra mitt 4:e Open i år. Det där lär jag ju återkomma till en del senare, för det kommer bli ett himla hallå. Först o främst ska jag hålla prestationsångesten i schack, och just nu känns det som att det kommer gå bra. Min knäskada har gjort mig mer ödmjuk o tacksam mot min kropp o vad den kan göra, så jag tror det ska gå bra. Men jag har även blivit utsedd till lagledare för en grej vi ska göra i boxen. Så jag har en hel grupp med goa mäniskor som jag ska få att göra sitt bästa o vara nöjda med sig själva när det väl är dags för Open-wodar.

Jag har även tränat mig till en historisk träningsvärk i axlarna den här helgen så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv, för jag kan knappt lyfta ett glas vatten. Tror ändå jag ska ta mig till boxen o bli lite varm i kroppen o köra lite ben o mage. Eller bara stretcha.

Känslomässigt har det varit en tuff helg. Jag antar att det är hormonerna som spelar ett spratt när man ena dagen är on top of sitt game och levererar och diskuterar på jobbet. Nästa dag hemma ligger man i princip i fosterställning och vill absolut inte vara nära en enda människa och hatar sig själv. Känns som att det är någon sorts hint om att ja, det åker runt en del skit i kroppen så att säga.

Det var då jag vände mig till New Girl, tryckte på play och sen har den fått rulla på….

Är det bara jag eller blir Nick snyggare i säsong 4?

Taggad , , ,

Jag har bestämt mig.

December-livet är ett lite annorlunda liv än man har resten av hösten o vintern. Mörkret är kolsvart, men det blir ändå rätt så trevligt med julbelysning och mer sociala grejer än vad man brukar pallra sig iväg på annars. Och jag har orkat med det! Jag har varit jättesocial! Vilket jag inte kan säga har varit fallet under hela hösten det här året. Men nu har det vänt, och visst, jag kanske ballade ur där lite ett tag i min nyvunna livsglädje och var lite för optimistisk, haha… Men nu har jag nog landat lite och hittat nån sorts balans igen. Lagom till att januari slår till med sin fulla kraft i form av att alla stänger in sig igen… typ.

Jag har åkt upp o ner i hela känsloregistret tror jag. Massa groende ilska, bubblande glädje, nervösa fjärilar i magen, kliande frustration, ren lycka och väldigt mycket tacksamhet. Och en ganska jobbig hormoncirkus som fick mig att gråta till o från i typ 3 dagar, mycket märkligt. Men det är ju liksom så kroppen funkar ibland.

Träningen har funkat bra och jag har tagit tag i det här med knä-problematiken lite mer. Funderat o tänkt och bett hela internet om råd tror jag! Det är ju lite märkligt det där att träningen rullar på så bra nu och jag kan fortsätta pressa upp vikterna i benstyrkan, samtidigt som jag går o funderar på korsbandsoperation och gör mig redo mentalt för att börja om hela rehab-resan en gång till.

För det är mycket det jag har grubblat över. Men jag har i princip alltid kommit fram till svaret att det kommer vara värt det. Det kommer vara några hemska månader i början då jag inte komma kunna köra crossfit alls. Typ knappt röra en skivstång. Men då gäller det ju bara att ha siktet inställt på det långa målet.

Jag ska bara hålla tummarna för att jag kan styra om så att min operation kan bli gjord på den klinik jag vill… Att det ska vara så besvärligt det där, med sjukvård.

Så när jag väl står på listan så tänker jag att jag har typ 2-3 månader på mig att bli så jävla stark i benen som jag bara kan på den tiden. Ska nog ta hjälp av någon av coacherna så att jag kan få till en bra plan där. Jag har trappat upp benträningen redan nu lite grann, med massa knäböj och viktade utfallssteg och tuffare rehabövningar. Men det ska nog gå bra att trycka på lite till. Ju starkare jag är innan op, desto snabbare kommer ju återhämtningen gå tänker jag. Det är svårt att inte tappa typ alla lårmuskler man har, men ja, de kanske minns lite bättre hur man jobbar om de är riktigt starka innan.

…och tävlingen gick bra förresten. Jättebra! Det var så himla kul och jättetungt och vi kompletterade varandra riktigt bra i laget :) Där jag var svagare var Andreas starkare och tvärtom. Vi hamnade typ 14:e tror jag, med en bästa placering i sista woden där vi kom 11:a. Det var riktigt grymma lag och final-wodarna blev jättespännande! Ännu en gång så blir man liksom helt nykär i hela Crossfit Göta-gänget efter en sådan dag. Och jag var alldeles lycklig av att bara kunna vara med. Och väldigt motiverad till att fortsätta jobba på benstyrkan.

Så nu kör vi! foto-2016-12-25-15-28-43

Taggad , , ,

Peppen!

Tänk att jag är så bra i knät att jag ska kasta mig in i en tävling på lördag :) Så himla nöjd o glad för det! Jag ska verkligen bara njuta av den dagen och ha så roligt jag bara kan. Ingen press, ingen stress och ingen prestationsångest. Det får bli som det blir och jag vill bara kunna genomföra tävlingen, hel och glad.

Det är en lagtävling, vilket också gör att det känns lite skönare. Jag har dels någon att luta mig lite mot och jag får dela glädjen med någon annan. Sen kan man ju se det som att jag också kan bli lite orolig för att jag inte ska hålla hela tävlingen eller att det kommer moment jag inte kan göra fullt ut och då blir det tråkigt för min lagkompis. Men, näe… jag känner faktiskt inte så. Min lagkompis vet vad som gäller och vi kommer köra så gott vi kan med det vi har.

Det kommer vara så himla grymma lag med så det kommer bli en väldigt härlig tävling, och jag har verkligen ingen illusion av att vi skulle kunna ha något med toppstriden att göra. Jag är bara glad över att kunna känna att jag är tillräckligt bra för att kunna anmäla mig. Att jag tror på att jag kommer palla att göra typ 3 wodar på en dag.

Igår provade jag att göra lite tyngre split jerks på ”fel” ben. Och det gick fint! Jag har ju alltid haft mitt vänsterben som ”bakben”, men knät gillar inte riktigt den vinkeln och massa tyngd på. Så jag får helt enkelt lära om och se om det går att bli lika stark, stabil o snabb med vänsterbenet fram istället. Spännande! Och jättefrustrerande såklart, haha! Men det gick som sagt helt okej, jag kom upp till 60 kg vilket jag inte har lyft på typ 8 månader. Jag tackar kroppen, mitt tålamod och mina rehabövningar för det och tänker jobba vidare.

Idag står det marklyft på schemat och det har jag kört nu rätt många veckor och kommit upp till 110 lätta kilon. Visserligen bara en etta, men känslan var verkligen ”Lätt!”, så jag är peppad inför kvällens utmaning. Jag kan nog inte rå på mitt gamla pb på 125 kg… tror inte det är så klokt heller. Men kanske 115-120? Då skulle jag bara glad o nöjd. Älskar ju marklyft! Det är min paradgren och jag har ingen brådska att komma tillbaka, jag vet att det finns där om jag bara har lite tålamod.

Så denna veckan går ut på att äta bra, sova mycket, jobba, träna lagom. Och se till att jag har en riktigt bra känsla i kroppen. Lördag kommer bli en sån grym dag!

cf-pass-dec

Taggad , ,

Magkänslan.

Jag har börjat på det här inlägget rätt många gånger de senaste veckorna. Men det blir aldrig riktigt bra. Jag behöver inte berätta massa saker eller ventilera. Jag vill bara få ut något.

Senaste tiden har varit jobbig, gråtig och krävande. Men samtidigt har det också infunnit sig en ny säkerhet, en ny syn på saker. Nya prioriteringar och omvärderingar av både mig själv och andra. Jag försöker gå tillbaka till min grund och kärna.  Jag kände att jag glidit iväg åt ett håll som var destruktivt och att jag inte var inkopplad riktigt. Glappkontakt mellan tankar o känslor liksom. Energilös.

Jag har fått mer innehåll i livsryggsäcken. Jag har funderat, fått berätta min upplevelse och fått svar som gjort att jag fått en ny vinkel. Återigen har jag nedvärderat mig själv, det går så ljudlöst och utan att jag tänker på det. Plötsligt befann jag mig där igen, helt av egen tankekraft. Det är helt automatiserat i hjärnan och jag missar alltid att se mönstret, tills det är för sent, och jag har tappat motståndskraften.

 

Jag går o funderar på hur lätt jag kommer falla ner igen i den där gropen, där jag bara lyssnar på andra, värderar mig själv utifrån vad andra tycker o tänker. Att jag alltid tar på mig all jävla skuld. Min magkänsla har aldrig, aldrig, aldrig haft fel. Ändå så har jag tvivlat på den så många gånger, men det visar sig typ alltid att känslan var rätt i efterhand. Det är en sån himla konstig grej det där.

Nu känner jag faktiskt att jag kan möta människor med lite rakare rygg. Lite öppnare hjärta, fast samtidigt ett försiktigt hjärta. Jag vill ge människor jag möter en lugnare, tryggare känsla, med mer eftertänksamhet. Samtidigt som jag alltid ska lita på den där magkänslan, och agera om jag behöver. Jag ska välja. Och jag ska tycka och känna. Jag ska ta mig tiden.

 

Att hålla ihop

Just nu är jag så lös i kanterna. Hjärtat är i bitar och det känns inte som att jag har kraft att hålla ihop min kropp, mina tankar… Jag har gått sönder inuti och det kommer ta lite tid att laga. Men såret som revs upp för typ två månader sedan kommer nu äntligen få lite tid att läka. Tror jag.

När jag fastnar i de där riktigt dåliga tankelooparna, och kroppen gör så jävla ont av ledsenhet, så tror jag på riktigt att jag liksom bara kommer flyta ut på golvet tillslut. Att jag kommer lösas upp och bara sluta fungera, rinna ut i en pöl. Drunkna. Av en tyngd som trycker ner mig i golvet.

Ja, det är en av de värsta dagarna idag och ja, jag vet att det kommer komma bättre dagar. Idag skulle jag behöva ta värktabletter för mitt hjärta och om jag hade vägt mig så hade jag nog gått upp några kilo pga tyngden i mitt bröst och klumpen i halsen.

Jag tar mig igenom dagen genom att inte se någon för länge i ögonen, att låta kollegorna prata på. Försöker dölja mina svullna ögon. Stänger dörren. Bocka av arbetsuppgifterna som är enkla och inte kräver massa kreativitet.

Och jag kommer svara att jag mår bra om du frågar. För annars kommer jag inte hålla ihop. Men tiden läker väl det här också tillslut.

Taggad

Säg den knä-lycka som varar

Håll i dig nu, för nu blir det plötsligt ett nytt blogginlägg! Jag vet, helt sjukt.

Skrev senast i juli… sååå, ja, det har hänt en hel del i livet. Det har på riktigt vänts helt upp o ner för att vara helt ärlig. Men, känner inte för att vältra mig i det just nu. Det kommer nog blir tid för det också någon gång. Jag ska bara kämpa mig igenom den här hösten först.

Tänkte mest prata lite knä, lite nuläge, lite frustration.

Knät har funkat så himla bra! YEY! Jag har lyft typ tungt-ish, jag har sprungit 800m-intervaller, jag har bus-galopperat i skogen med glad häst :) Jag levde livet med ett knä som funkade helt okej även om jag fortfarande gjorde rehabövningar inför varje träning och var försiktig med hastiga rörelser. Det var sköj! Tills i fredags när jag mitt i en wod som innehöll pullups släppte räcket för att hoppa ner på golvet o pajjar knät igen. Inte lika illa som då i våras, men det krasade till så där som det gör. Inte heller denna gången gjorde det särskilt ont, utan mest obehagligt. Och jag kunde slutföra woden, som var 9-15-21 av KB swing-goblet squats och ctb eller pullups. (Hann inte klart inom timecap för den där jävla 24kg KB’n är skittung.. men, men…) Vet inte om det hade gjort någon skillnad om jag inte fortsatt, men skit i det… nu gjorde jag det.

Hela fredagskvällen låg knät inpackat i isklampar o ärtpåse så gott det gick för att förhindra ev svullnad. När jag vaknade på lördagen så kom smärtan i ledbanden krypande mer o mer. Men ingen svullnad! Det som hände var antagligen att ledbanden inte orkade landa min kroppsvikt när jag släppte från riggen och skulle landa, typ någon halvmeter-meter ner på golvet. Vad jag vet är det här lilla ”hoppet” eller vad man ska kalla det något som jag har gjort förut, men den här gången hade jag väl max otur och landade med lite för mkt vikt på det dåliga knät typ. Och musklerna runt om var väl lite uttröttade och hjälpte in till tillräckligt. Och jag tänkte mig inte för helt enkelt….

Suck.

Så nu går jag runt o är lite invalid igen. Och även om det idag känns lite bättre, så vet jag ju att det får bli vila från crossfit-pass och ordentlig benträning en eller ett par veckor igen. Jag får jobba på med lätt rehab tills smärtan är borta och sen lite tuffare rehab när knät tillåter. Och under tiden köra skiten ur överkropp och mage/rygg i egna styrkepass. Rodden o cykeln får bli mina flås-kompisar.

Nu går ju såklart tankar till att jag nog borde försöka få en tid hos en ortoped och prata igenom det här ordentligt. Jag vet ju inte riktigt hur trasigt knät är numera, om det är samma status som vid allra första tillfället eller om det på vägen blivit mer skada.

Jag vill ju liksom kunna leva utan att riskera att paja knät bara jag råkar hoppa ner från en höjd mer än 30 cm typ…. Kan man rehabba sig tillbaka endast? Eller är det operation som gäller en gång för alla? Jag läser så himla mkt olika hela tiden. De flesta sjukgymnaster o liknande kör ju sitt mantra om att oskuret är bäst. Och det hade jag ju också önskat. Men samtidigt undrar jag ju lite över hur långt tid det tar att bygga upp knät? Nu har jag kört rehab sen mitten av april till mitten på september, det är typ 5 månader, och ändå räckte det med en landning så krasade det…

Orka!

Så ja… alla tips o tankar om operation eller inte när det kommer till korsband o ledband – hit me! Fast… inte på knät då.

sad-puppy-face-picture

Ledsna-hundvalpsögon-pga-knähelvettet

Taggad , ,

Mina goa styrkepass för överkroppen

Visst lovade jag att skriva lite om mina styrkepass som jag kör för överkroppen? Tror bestämt det.

När knäskadan kom var jag ju fast besluten om att lyckas hålla kvar en bra träningsnivå och hålla motivationen uppe under rehabperioden. Lättare sagt än gjort, då man i början mest linkar runt o böjer o sträcker lite och har svårt att göra något som man verkligen blir svettig av. Man kanske kör lite planlös bänkpress typ o går runt o funderar på vad man ska göra härnäst typ. Men det skulle det bli ändring på. Jag tog hjälp av en av coacherna på Göta, Fredrik, och bad honom göra ett program för mig som kunde hjälpa mig rätta till lite svagheter i överkroppen och som funkade med ett skruttigt knä. Jag har lite återkommande problem med nacke och axlar, muskler som låser sig. Dessutom har jag problem med att klara hspu och emellanåt även haft problem att få jerken, överstöten, att funka som den ska. Mina ringdips behövde definitivt bli bättre och pullupsen kan man alltid jobba på.

Sammanfattningen av det blev att jag skulle jobba mycket med mina lats och allmän stabilisering och styrka i axlarna. Lära mig aktivera på rätt sätt. Inte dra upp axlarna till öronen o få ont.

Jag fick två pass, vi kan kalla dem A o B. A-passet har jag kört typ 2 ggr i veckan regelbundet och B-passet en gång i veckan. Däremellan har det blivit lite av varje beroende på knäskadans utveckling, men oftast något konditionspass. Styrkepassen tar ca 1 timme, beror på hur mkt man vilar mellan seten såklart.  Nu, efter ca 8 veckor med programmet, kör jag bara ett A- o ett B-pass, för rehabträningen med knät tar mycket mer tid nu och jag har börjat gå på vanliga crossfitpass ca 2 ggr i veckan.

Om du har tur så kanske du får lika sjuka/fräcka lats som Sam Briggs, haha!

2016-07-05_15-49-17

Men hur ser då passen ut? *Tadaaa* (ursäkta för total svenska-engelska blandning…)

A-pass, 2 ggr i veckan: 

A1 Single arm Landmine row3 set x 8 reps. Jag började med bara stången (20 kg) och ökade efter hand som det kändes ok. Är nu på 27 kg. Ska nypas i latsen.
A2 Javeline press3×8. Jobbar med armen lite mer i 90 grader ut från kroppen och går bara ner till ca 90 grader i själva böjen, allt för att känna att det riktigt nyper i latsen. Började med 5 kg-stång, ökade ett kg i taget o är nu på +5 kg. Små muskler = små vikter :)

B1 Hantel/kettlebell press med paus i toppen ca 5 sekunder 3×5. Började med 8 kg-kb och är nu på 10 kg hantlar. När vikterna känns lätta, så är det bara att öka pausen i toppen. Första veckorna körde jag sittande för att inte snedbelasta i benen. Nu står jag och får då hjälpa till med hela bålen och rumpan de sista seten. Viktigt att hålla NER axlarna, slappna av i trapetz-musklerna så mkt det går och pressa med latsen. Jag tänker att jag gör rörelsen på samma sätt som jag gjort med en stång, alltså mer framför mig o i ”rack-position”, mer militärpress än axelpress. Bra för jerken sen också tänker jag.
B2 Släddrag x 3 längder. I början körde jag sittande på golvet o drog en liten släde över golvet så långt som repet var och anpassade antalet längder till hur mycket plats jag hade typ. Beroende på underlaget är man olika stark i draget, men jag tro jag låg mellan ca 40-45 kg på vårt tröga gummigolv i boxen. Nu står jag upp o drar och har fått gå ner lite i vikt o jobbar mer runt 35 kg. Replängden varierar lite. Idag körde jag med jäääättelångt rep o då blev det bara 20 kg. Det ska vara rätt snabba handförflyttningar o fokus är att dra med axlarna ”på plats” med spända lats, stå lutad över repet så att det blir ett långt drag med hela armarna, växelvis.

C1 Pullup hold 10 sek på, 20 sek av, omvänd tabata. Håll statiskt i toppläget av en pullup, varannan med handflatan mot dig, varannan handflatan från dig. Spänn hela kroppen i hollow när du hänger. Sänk ner långsamt när den gått 10 sek. Vila 20 sek. Som en omvänd tabata.
C2 Ringdips hold 10 sek på , 20 sek av, omvänd tabata. Håll varannan gång i toppläget, varannan gång i bottenläget av en ring dip. Det här är min värsta övning. Bottenläget är jag sååå dålig på. Men jag håller så länge det går, blir inte alltid 10 sek. KÄMPA!

D1 L-sit i paraletter – samla ihop till 2 min. På min nivå, vilket är inte så väldigt raka ben, och behöver putta bak höften mer.. egentligen. Så satans jobbigt.
D2 Arch back – samla ihop till 2 min.
D3 Russian twist med boll 4-6 kg, utan att nudda golv – gör ca 10-15 st kast mellan varje omgång av L-sit o arch back. Passa bollen mellan händerna i russian twist-style fast bollen ska aldrig gå i golvet. Kräver lite bollkänsla…. tydligen.

DONE!

B-pass, 1 ggn i veckan: 

A Samla så många strikta pullups du kan på 5 min. Gör hur långa eller korta set du vill, tänkt lite taktiskt om du vill :) Vila så mkt du behöver.

B Samla så många kippade pullups du kan på 3 min. Gör inte sönder händerna :) Vila så mycket du behöver mellan dessa övningar.

C Samla så många strikta ring dips dukan på 5 min. Herregud, jävla helvettesövning! Gör så många du kan, helst utan hjälpmedel som gummiband o annat.

D Hantel/kettlebell-bänkpress 4×6. Som en vanlig bänkpress, men du har en hantel i varje hand istället vilket gör det väldigt mkt tyngre och mer av en balansövning. Gå inte ner mer än 90 grader med överarmarna. Jag började på 10-12 kg nu är jag upp på 15 de sista seten. Tungt och svider ordentligt i bröstmusklerna. Discomuskler!

E Hantel/kettlebell enarmsrodd på bänk 4×6. Ta hjälp av hela ryggen o latsen så känns det gött! Började på 16 kg, kör nu med 20-24 kg KB.

F Situps med axelpress 3×10. Som vanliga situps, fast du har hantlar i händerna som du pressar upp när du är i sittande läge i en följsam rörelse. Krämar ur det sista ur de stackars axlarna om du har något kvar efter det här passet :)

DONE!

Kuliga grejer, eller hur?! Och man blir stark i axlarna o latsen var sig man vill eller inte, haha! Garanterad träningsvärk kommer på köpet och börja försiktigt om du provar, lätt att axlarna får spader av för mkt tunga grejer. Jag har märkt stor skillnad när jag har gjort dessa pass hyfsat regelbundet i 8 veckor. Min HSPU-progression som just nu är på låda med benen och lodrätt med överkroppen mot golvet, har gått sååå mycket bättre! Nu klarar jag utan jättebesvär 5×5, vilket jag inte har varit i närheten av tidigare. Grymt! :)

 

Taggad , , , , ,

10-veckors-strecket

Och så rullar veckorna på i ett rasande tempo igen och plötsligt har det gått 10 veckor med nya knäskadan. Och nu har det faktiskt börjat hända grejer. Jag kör knäböj på olika sätt ungefär 2 ggr i veckan. Och häromdagen körde jag 3 x 15 reps av back squat med stegrande vikt 20, 25, 30 kg och jag kunde gå ner i bra djup och det kändes toppen. Jag fokuserar på lätta vikter och många repetitioner för att ”härda” och stärka knät.

Jag har även kunnat göra wallballs med 4 kg boll och gjort step up på en 50 cm låda på ett pass. Jag har snatchat lite försiktigt med 25 kg, power-landning och sedan ner i en over head squat. Jag har gjort en rasande massa burpees, kettlebellsvingar och några omgångar lätta power cleans. Jag marklyfter och gör cirka tiotusen rehab-övningar. Det funkar! Även om jag inte kör på för fullt, så får jag en liten känsla av crossfit iaf. Flåset får ju jobba ordentligt trots att jag inte lyfter särskilt tungt.

När jag tittat tillbaka till förra gången det begav sig med knät så ligger jag ungefär i fas. Det ända jag inte kommit igång med är löpningen. Men jag jobbar på det och har lagt in massa hoppövningar i rehabträningen nu, så jag tänker att det nog ska bli en liten premiär jogg i slutet av denna veckan eller nästa. Känns gött. Förra gången jag satte igång med löpningen så fick jag lite snedbelastningsproblem i början, men iom att jag börjat med hoppträningen lite tidigare den här gången så hoppas jag det ska gå bättre nu. Ska komma ihåg att göra lite extra tåhävningar bara, alltid bra när man inte sprungit på länge.

Jag funderar ofta på hur jag vill göra med knät framöver. Om jag ska satsa på operation eller inte. Det lutar mot att jag vill göra en operation, för jag vill ha ett helt knä. Visst, det finns ju inga garantier för att man kan bli helt återställd, men jag tror det blir lättare mentalt att komma tillbaka. Att kunna lita mer på knät. Min sjukgymnast sa nu vid senaste besöket att hade jag varit ”en vanlig gym-svensson” så hade hon ansett mig vara typ helt återställd nu. Det kan jag ju inte riktigt hålla med om, men okej ;) Men hon la ju även till sen då att det är lite kvar att jobba på för att jag ska komma till den nivån jag önskar.

Jag har fått hemläxa över semestern och sen skulle jag höra av mig i augusti igen om jag kände att jag behövde mer råd o hjälp. Så resten av sommaren kommer alltså gå åt till att ha full träningsfokus och jobba på rätt så intensivt med rehabträningen.

Att jag ska vara i tävlingsklar form till den 6e augusti, då jag är anmäld till Battle of the beach i Helsingborg känns ganska mycket som ett önsketänkande just nu… tråkigt. Men, ja, jag får väl bara inse det helt enkelt. Jag måste tänka på längre sikt. Så jäkla tråkigt.

Men jag försöker fokusera på det positiva. Jag kan vara med på pass och det händer saker varje vecka med knät. Det är bara att jobba på, det lönar sig alltid. Lära mig älska rehabträningen.

2016-06-30_14-10-14

Jobbar på discomusklerna.

Taggad , ,