Peppen!

Tänk att jag är så bra i knät att jag ska kasta mig in i en tävling på lördag :) Så himla nöjd o glad för det! Jag ska verkligen bara njuta av den dagen och ha så roligt jag bara kan. Ingen press, ingen stress och ingen prestationsångest. Det får bli som det blir och jag vill bara kunna genomföra tävlingen, hel och glad.

Det är en lagtävling, vilket också gör att det känns lite skönare. Jag har dels någon att luta mig lite mot och jag får dela glädjen med någon annan. Sen kan man ju se det som att jag också kan bli lite orolig för att jag inte ska hålla hela tävlingen eller att det kommer moment jag inte kan göra fullt ut och då blir det tråkigt för min lagkompis. Men, näe… jag känner faktiskt inte så. Min lagkompis vet vad som gäller och vi kommer köra så gott vi kan med det vi har.

Det kommer vara så himla grymma lag med så det kommer bli en väldigt härlig tävling, och jag har verkligen ingen illusion av att vi skulle kunna ha något med toppstriden att göra. Jag är bara glad över att kunna känna att jag är tillräckligt bra för att kunna anmäla mig. Att jag tror på att jag kommer palla att göra typ 3 wodar på en dag.

Igår provade jag att göra lite tyngre split jerks på ”fel” ben. Och det gick fint! Jag har ju alltid haft mitt vänsterben som ”bakben”, men knät gillar inte riktigt den vinkeln och massa tyngd på. Så jag får helt enkelt lära om och se om det går att bli lika stark, stabil o snabb med vänsterbenet fram istället. Spännande! Och jättefrustrerande såklart, haha! Men det gick som sagt helt okej, jag kom upp till 60 kg vilket jag inte har lyft på typ 8 månader. Jag tackar kroppen, mitt tålamod och mina rehabövningar för det och tänker jobba vidare.

Idag står det marklyft på schemat och det har jag kört nu rätt många veckor och kommit upp till 110 lätta kilon. Visserligen bara en etta, men känslan var verkligen ”Lätt!”, så jag är peppad inför kvällens utmaning. Jag kan nog inte rå på mitt gamla pb på 125 kg… tror inte det är så klokt heller. Men kanske 115-120? Då skulle jag bara glad o nöjd. Älskar ju marklyft! Det är min paradgren och jag har ingen brådska att komma tillbaka, jag vet att det finns där om jag bara har lite tålamod.

Så denna veckan går ut på att äta bra, sova mycket, jobba, träna lagom. Och se till att jag har en riktigt bra känsla i kroppen. Lördag kommer bli en sån grym dag!

WST scaled chanmpionship, Kronan Crossfit

Jag måste ju dokumentera all härlighet som pågick i helgen. Härligheten lämnade väldigt tydliga spår i min kropp som gjorde att det är först idag, tisdag, som jag kan röra mig någorlunda normalt igen. Igår frågade typ tre personer om jag var skadad på något sätt, eftersom jag gick så konstigt. Men nej, så var icke fallet. Crossfit happened to this arma kropp.

Tävlingen i Malmö var väldigt bra ordnad. Folk hade tydliga uppgifter, många funktionärer, flera ytor för oss atleter att drälla runt på medan vi väntade på nästa wod och bra flöde i lokalen överlag liksom. Det här är en rutinerad tävlingsklubb och det märktes. Själva lokalen där tävlingen ägde rum var nog en gammal gympasal tror jag, så högt i tak men helt utan fönster. En stor skolåda typ. Och sen fanns det ett litet uppvärmnings gym med plattformar o nån roddmaskin och sedan 1-2 rum där vi kunde ha packning, hänga, stretcha, vila. Och det serverades varm mat på lunchen, chili con carne o ris. Gott! Så allt runt omkring fungerade riktigt bra! Toaköerna är ju alltid en issue på tävlingar, men det kommer man inte ifrån.

Första woden. Jag kör shoulder to over head o Therese ser lite för glad ut ;)

Första woden var med skivstången, front squat, shoulder to over head och thrusters. Förs 3×2 min, 1 min vila, o sedan 3×1 min. Satan vad det brände. Jag o min team mate Therese hade bestämt oss för att köra 10:or så gott det gick, men var väl medvetna om att thrusters-omgången fick bli lite mer bara ”kötta så mycket du orkar”. Squatsen var enklast, pushpressarna sved som satan i axlarna och thrusters sög det sista livet ur axlarna. Vi bytte bra hela tiden, förutom en liten miss, men annars gick det helt klockrent. Vi kunde inte gjort bättre. Det blev en 21:a plats i woden, av 57 lag.

Andra woden, den förfärliga wallball-woden med höga targets, hade skrämt upp hela gänget rätt ordentligt. Therese var skitnojig innan o sa att hon inte kommer klara det. Men vi satte ändå upp en plan om att göra wallballsen i 10:or, burpees over bar i 10:or och deadlift i 10:or. Med då en liten reservation för wallballsen, om det skulle bli strul med no reps så byter vi av tidigare.

Höööga targets! Bild från WST’s facebooksida.

Men vi löste det skitbra! Therese klarade alla sina 10:or med bara tre no reps! Så jäkla bra! Jag segade lite på mina burpees, jag har svårt att bara trycka på när jag tappar kraften o flåset kommer ikapp en liksom. Men jag försökte verkligen, för lagets skull. Hade jag kört själv så hade jag antagligen dragit ner tempot lite, hehe… Jag höll på att dö mest hela tiden. Nacken värkte efter att titta upp i taket på wallballsen, hela kroppen skrek av syra i burpeesen och flåset ställde till det i deadliften så att 10 st på 50 kg kändes oväntat tungt. Vi hann ungefär 2,5 varv har jag för mig. Men vi öste på allt vi kunde och det blev en 18:e plats i woden. Nöjda.

Fast, här blev det känt att det räknades en hel del fel lite varstans tyvärr, och det verkade inte justeras… Men, skit i det! Vad spelar det för roll att ligga på 18:e eller 15:e plats liksom!? Domarna är också mänskliga, det är bara lite synd att det händer.

Men satan i gatan vad trött man blev efter den här omgången… helt smoked i hela kroppen och jag mådde nästan lite illa efteråt. Antar att man har pressat sig bra då :)

Lite mat o vila och så var det bara att ladda om igen. Tredje och sista woden var snäppet enklare och färre reps, men då kunde man ju hålla desto högre tempo. Ännu ett flåshelvette alltså.

Spänd väntan i gången precis innan man får gå in på tävlingsgolvet. Jag står där o gömmer mig till vänster i blå tröja. 

4 varv av 24 boxjump overs, 16 m utfallsgång med 16 kg kettlebell i rack. Sedan hand release push ups tills tiden tog slut, 12 min timecap. Herrejösses vad vi hoppade boxhopp! Att Therese skulle briljera här var ju inget nytt, hon är grym på boxen. Men jag har nog aldrig hoppat snabbare i hela mitt liv, haha! Benen brann! Och när man sen skulle ge sig iväg på promenad över golvet o göra utfallssteg så blev det minst sagt skakigt. Man var så trött så att man inte riktigt uppfattade domarens kommentarer och hade dålig koll på om jag var över linjerna eller inte. Så det blev lite strul, men jag pressade mig allt jag kunde o då lossnar liksom hjärnan lite.
Vi fick några minuter kvar till att göra HRPU och fick ihop 33 st. Även där strulade jag till det lite i kommunikationen, men, men… Vi var nöjda ändå och hamnade på en 17:e plats i woden.

Personen i blå tröja där på golvet, det är jag… eller Therese :) Bild: WST’s facebooksida

Sammanlagt blev vårt resultat en 16:e plats av 57 lag och det känns kul o bra. Med tanke på hur wodarna såg ut så känner jag att jag inte kunde gjort mycket mer. Jag är verkligen inget ”flåsmonster” och på tävlingar brukar jag kunna kompensera det med att ofta få lite bättre placeringar på rena styrkemoment. Men den här gången fanns det ju inget sådant, och egentligen ingen teknisk svårighet alls som liksom fungerade som särskiljande mellan lagen. Så med tanke på det är jag nöjd och det var väldigt roligt att köra med Therese som å andra sidan då kan vara riktigt jäkla flås-duktigt o tvingar mig att pressa mig till mitt yttersta för att hålla jämna steg :)

Göta’s crew! Hela goa gänget som var där o tävlade o hejade på lördagen.

Träningsvärken efter detta äventyr blev som sagt episk. Framsida lår och rumpa har varit i uppror och jag har knappt kunnat peta på dem utan att skrika. Än mindre röra på mig. Men, men… nu är det på väg bort. Smärta är tillfälligt, musklerna har förhoppningsvis blivit starkare av det :)

Tävlingsdags!

Ja, det är sant! Jag ska ge mig på det igen, efter en rätt lång paus. Men det var inte så planerat, jag hoppar in som ersättare för en kompis som tyvärr gjort illa sitt knä :( Så himla tråkigt för henne, för jag vet hur hemskt gärna hon hade velat vara med. Jag ska försöka göra mitt bästa o kämpa för hennes skull. Det är en lagtävling, alltid lite roligare än individuellt, så jag ska köra tillsammans med grymma Therese. Ska faktiskt bli roligt, och nervöst. Det är en tävling med bara skalad klass och masters, så det är liksom lagom nivå på det och känns lite lagom avdramatiserat. Tävlingen äger rum nere i Malmö på Kronan Crossfit nästa helg, den 31:a okt.

Idag släpptes wodarna. Hualigen. Det kommer bli väääldigt flåsigt, vilket det ju brukar bli när är skalad klass som inte har så tunga vikter.

WOD 1
On a running clock:

2min Max Reps Front squat
2m Max Reps Shoulder to Overhead
2m Max Reps Thrusters
1m rest
1m Max Reps Front squat
1m Max Reps Shoulder to Overhead
1m Max Reps Thrusters

Bar cannot touch the floor except during the 1 minute rest.
If the bar is dropped each member of the team gets a 10 burpee penalty.

Scaled Athletes: Men: 35kg / Women: 25kg
Masters Athletes: Men: 35kg / Women: 25kg
Veteran Athletes: Men: 35kg

Hejåhå, kul wod, men satan i gatan va det kommer bränna!! Tur att det ”bara” är 25 kg. Thrusters-rundan kommer nog inte vara så skön… Och vi får nog testa lite byten med stången innan tävlingen så vi får det att funka. Även om vi inte riktigt vet hur man får stå på tävlingen. Och kanske också känna lite på hur länge man kan köra i varje byte.

WOD 2:
12 Minute AMRAP
In Chipper Form

60 Wall ball
40 Lateral burpee over the bar
20 Deadlift

Scaled Athletes: Men: 80kg / Women: 50kg
Masters Athletes: Men: 70kg / Women: 45kg
Veteran Athletes: Men: 60kg

Scaled Athletes: Men: 9kg Wall Ball / Women: 6kg Wall Ball
Masters Athletes: Men: 9kg Wall Ball / Women: 6kg Wall Ball
Veteran Athletes: Men: 6kg Wall Ball

Ännu mera flås… wallballs o burpees till döden, andningen all over the place o syra som sprutar. Jag antar att man får byta av varandra som man vill, så det här handlar väl mkt om att kunna hålla uppe farten, men samtidigt inte ta för många byten.

WOD 3:
7 Minute Cut

24 Box Jump Overs
16 Metre Front Rack Walking Lunge – 1 Kettlebell
(The 16 Metres must be completed to be counted)

4 Rounds

Max hand release push ups in the remaining time

Box: 24” / 18”

Kettlebells
Scaled Athletes: Men: 24kg / Women: 16kg
Masters Athletes: Men: 24kg / Women: 16kg
Veteran Athletes: Men: 16kg

Jamen hey, mer flås i form av box jump overs. Man får väl vara glad att det inte blev mer burpees. Antar här att det är meningen att man ska köra vartannat varv, så det kommer ju vara viktigt att hålla farten på boxhoppen. Walking lounge kommer nog va rätt okej, men visst kommer benen vara sega med tanke på vad man gjort innan på dagen…

Så, ja… kommande dagarna kommer ägnas åt lite taktiksnack o kanske testa någon av wodarna.

Götapokalen 2.0

Det var ju tävling förra helgen och jag har varit en dålig bloggare och inte tagit mig tiden att dokumentera härligheten. Sommarupplagan av den här tävlingen var en 4-mannalagtävling, 2 starka tjejer o 2 starka killar, allt enligt principen ALLA SKA MED!!! i sann crossfit-anda.

3 wodar fördelat över hela dagen och det var förbannat bra ordnat, superkul, regnigt, soligt, jobbigt, roligt, flåsigt, blodigt, roligt. Och roligt! Om ni hellre vill se en film med sköna klipp från spektaklet så kan ni se den här på Headcoach egen blogg. Se den!

Mitt lag bestod av Marcel, David och Caroline. Jag minns kanske lite tokigt här, men ska försöka skriva ner wodarna så ni förstår lite :)

Wod 1, Got gymnastic skills, timecap 15 min:
Varv 1: En i laget börjar göra 30 pistols, vartannat ben, resten av laget springer ett varv runt området (typ 200 m), en person ska bäras (buddy carry) och en medicinboll på 36 kg ska också bäras med på valfritt sätt.
Varv 2: En person gör 100 DU och resten av laget springer på samma sätt.
Varv 3: En person gör 30 pullups och resten av laget springer
Varv 4: En person gör 15 repklättringar/legless ropeclimb för killar (4 m) och resten av laget springer
När laget är tillbaka få alla hjälpa till med resterande repklättringar.
Laget är klart när alla reps är gjorda och hela laget står på startplattan igen.

Man fick helt välja vem som gör vad inom laget, så det blev mycket taktik här och våga erkänna sina styrkor o svagheter. Jag fick repklättringen som uppgift och det gick jättebra. Jag hann 4-5 vändor upp i repet innan resten av gänget kom tillbaka och sedan varvade vi för att orka med de sista repsen. Vi kom på 7:e plats av 14 lag och var jättenöjda! Vår taktik funkade helt enligt plan. Men fy satan vad den där bollen vägde bly!

The only way is up! Foto: Cecilia

Såklart det kom ösregn när vi skulle köra… Foto: Johan Stephan

Wod två var ett styrkemoment, repris från förra pokalen, ett komplex.

13 min timecap:
Alla i laget ska göra komplexet på så tung vikt som möligt:
1 clean
1 hang clean
1 jerk
därefter:
2 min av max antal synkade burpees over bar

Jag hade verkligen hoppats på att ta mer vikt här än jag gjorde förra gången, men näe… det ville sig inte, även om jag var närmare nu än innan. Jag stannade på 60 kg. 65 kg funkade inte… jag orkar inte få till jerken, failade typ 3 gånger eller nåt. Finns film på det här. Riktigt sopigt :( Resten av laget gjorde bra ifrån sig o alla fick upp vikterna de planerat och några kilo till. Efter komplexet skulle vi göra synkade burpees över stången och det var en flåsig historia och jag var långsam, haha! Jag har för mig vi låg 9:a efter två event.

Jag står o ber om kraft från högre makter. Och burpees! Foto: Johan Stephan

Tredje woden blev den svåraste. Och blodigaste.

15-12-9 av:
Synkade oes to bar (2 & 2)
Synkade goblet squat 32/24 kg (2 & 2)
400 m löpning
timecap: 15 min

Toes to bar är svårt. Ännu svårare när det ska vara synkat och det var det som drog ner oss på det här eventet. Löpningen gick inte heller så fort… men med tanke på att man inte ville vara för flåsig när man kom tillbaka till riggen så kunde vi nog inte sprungit så mycket snabbare. Första varvet blev en utmaning i sig, Davids händer gick sönder och jag o Marcel hade lite svårt att hitta synken från början. Vi hade tränat lite innan, men när klockan pep så blev det med en gång lite trassligt.
Vi klarade första varvet men hann bara fördigt ttb på andra varvet, sen tog tiden slut :( Och mina händer gick sönder efter typ 5 ttb på andra varvet. Så det blev lite blodigt o smärtsamt att slutföra, men, men… är det tävling så är det. Händerna har i princip läkt nu 6 dagar senare.

Löpning i samlad trupp och ttb i monsterriggen. Foto: Johan Stephan

Vi slutade totalt på en 11:e plats och är nöjda och glada med det. Jag var lite besviken efter resultatet på sista eventet, men det fanns liksom inget att göra där, ttb got the best of us helt enkelt.

Vann hela kalaset i RX-klassen gjorde ett härligt Göta-lag med Coach Chrille i spetsen. Det var riktigt spännande hela vägen in i kaklet! En underbart härlig dag!

Alla bilder från dagen finns att se i ett album på Crossfit Götas facebooksida. 

Mindfucking jävla Open!

Det är äntligen över! Slut! Stängt! Klappat och klart! Jävla Crossfit Open… Det här året, som jag trodde skulle bli ett rätt så härligt o kravlöst Open-år blev precis tvärtom för min del. Jag har nog aldrig känt en sådan press på att nå mitt önskade mål på de olika wodarna, och det blev tillslut för mycket för den här lilla hjärnan.

Det kan verka löjligt. Varför blir jag så påverkad när det är en tävling som inte gäller någonting?! Det är bara en siffra i en tabell bland tusentals andra. Och jag vet inte varför det här kommer åt mig på det här sättet… Det är väl kanske så enkelt att jag så hemskt gärna vill överträffa mig själv. Känna mig duktig och att jag kan uppnå saker jag inte riktigt trodde att jag kunde.

Men, det fiffiga med träning är att man måste träna på saker för att bli bra på dem. Jag har inte tränat på allt, därför kan jag inte klara allt. Svåra grejer är liksom inte sånt man bara kan om man inte har grundstyrkan, flås o tekniken. Och det här med att jag hela tiden jämför mig med andra som jag tycker att jag borde vara jämn med gör inte saken bättre. Vi kommer ju från helt olika förutsättningar, och presterar såklart olika vid olika tillfällen. Men det får jag inte in i min lila hjärna… Jag har fått för mig att jag är på en viss nivå, och det kanske stämmer på vissa delar, men på andra ligger jag ju helt annorlunda till. Svagheterna radas upp på ett löpande band och jag kan bara stå och titta på.

Så vart vill jag komma med allt det här?

Jo, att 15.5 gick rätt åt pipsvängen och att jag blev skitförbannad och ledsen på mig själv. Besviken över att jag inte kunde prestera det jag ville, trots att jag antagligen inte har gjort den träningen som uppenbarligen krävdes för att jag skulle kunna göra det. Ändå så vill jag kunna prestera bättre och även om jag inte liksom har ett nedskrivet mål så sätter jag mål lite i smyg i huvudet och så blir jag helt nedslagen om jag ”misslyckas”.

15.5 var en jävla idiot-wod. 27-21-15-9 av rodd och thrusters. Det är en helveteskombination som gör skitont i kroppen, överallt. Ben, rumpa, armar och lungor. Allt får jobba på högvarv hela tiden. Jag har aldrig varit bra på thrusters. Hur många gånger jag har beklagat mig över att benen tar slut direkt och att jag säger till mig själv att syra-träna?! Tiotusen gånger! Jag har inte uthålligheten, varken i flåset eller i musklerna. Jag skulle behöva träna på thrusters väldigt mycket mer än vad jag gör i vardagen om jag ska bli bättre på det här. Det är bara att inse.

Suddiga små bilder från en film som jag inte lyckades ladda upp…

Jag hatar thrusters.

 

När jag gjorde 15.5 i lördags fick en tid som låg ett par minuter över vad jag hade velat. Och jag blev skitarg för det och planerade att göra om woden en gång till. Revanschförsöket igår slutade i en mental kollaps och gråtfest. Jag rodde 27 kalorier och började på första rundan thrusters. 10 st gick bra. Sen plockade jag upp stången igen men pallade bara 5, när min plan var att trycka ut 10 igen. Där någonstans tappade jag min mentala styrka och enda tanken jag hade i huvudet var att ”Fan, jag bryter ju min plan, det här kommer aldrig gå!” och jag kunde inte med att lyfta upp stången igen, gråten satt i halsen och kroppen bara vek sig pga det. Faan! Att grina över en jävla wod…. vad är det för beteende? Vad är det som gör att den här typen av simpla grejer kommer åt mig så jävligt? Crossfit som jag ju älskar får mig att må piss ibland.

Jag kan iofs känna lite likadant i jobbsituationer om jag får kritisk feedback eller känner att jag inte har koll på läget. Jag vill bara gå iväg o grina över eländet. Men det känns så jäkla ovärdigt och jag blir så besviken på mig själv över min reaktion.

Mitt i min lilla 15.5-kollaps så ville pusha igenom det och stod och tänkte att jag skulle ge det ett försök till. Men, asså… 15.5 är ingen wod man ”bara gör lite snabbt o lätt”, man behöver fräscha muskler och stark hjärna. Inte halvgrinig, besviken hjärna och lår fyllda med träningsvärk. Jag insåg tillslut att jag inte skulle palla att genomföra det, hur mycket jag än ville… Jag gav upp o åkte hem.

Jag hatar att ge upp. 

Och just nu hatar jag den här jävla Open-säsongen som fullständigt grävt ner mig och tryckt ner mitt självförtroende till noll när kommer till crossfit. Men, jag kommer väl tillbaks, med hjälp av Mackans vanliga programmering och de goa människorna i boxen som lyfter upp och sprider värme.

Placeringar totalt efter 5 veckors Open: 
Wordlwide: 16696/108 764
Europa: 1310/8878
Göta Lyckholms (alla) 26/56
Göta tjejer: 10/37

Dalade alltså ett antal placeringar överallt efter 15.5. Surt, men, men. Nu har jag ett år av fantastisk träning framför mig.

15.2 – en smärtsam historia i repris

Andra veckan i Open blev en reprisomgång, vilket numera hör till traditionen. Någon gång under dessa fem veckor kommer det alltid en favorit i repris. Den här gången var det 14.2, från förra året, vilket på ett sätt är lite kul eftersom jag då har gjort den förut och har ett resultat att jämföra med. På ett annat sätt kändes det tufft, för det är en väldigt smärtsam och svår wod. Så här ser den ut:

For as long as possible:

From min 0:00-3:00
2 rounds of:
10 overhead squats (95 / 65 lb.)
10 chest-to-bar pull-ups

From min 3:00-6:00
2 rounds of:
12 overhead squats (95 / 65 lb.)
12 chest-to-bar pull-ups

From min 6:00-9:00
2 rounds of:
14 overhead squats (95 / 65 lb.)
14 chest-to-bar pull-ups

Etc., following same pattern

Så det handlade alltså om chest to bar (ctb) och overhead squat(ohs) med 29 kg på stången. Två svåra rörelser var för sig, och tillsammans ett riktigt helvete för underarmarna. Dessutom under hård tidspress som inte bjuder på mycket vila, utan stressar på rätt ordentligt (om man nu inte är awsome på ctb). Klarar du inte 2 varv av ctb o ohs så är du ute och får inte fortsätta på nästa 3-minutersintervall.

Min historia med den här woden är att jag förra året, på Open, inte hade gjort en enda ctb innan den här kom. Jag hade ju för tusan precis satt mina allra första vanliga pullups! Att komma ännu högre upp kunde jag ju bara drömma om, haha! Men, när det var dags så fick jag ändå till 2 små rackare och mitt totala resultat på den här woden blev alltså 12 reps, 10 ohs och 2 ctb. Jag kom inte förbi den första 3 minuters-delen, jag var inte nöjd, men hade varken tekniken eller styrkan för mer.

Sen körde vi den nu i februari igen, som en vanlig wod på Göta. Då lyckades jag få till 35 reps! Hurra! Jag var överlycklig, förvånad och lite oförberedd på att jag kunde göra så många ctb. Men jag kom fortfarande inte förbi den första 3-minutarn. Fast, jag tror mest det berodde på att jag dels inte hade en aning om vad jag var kapabel till, dels inte hade någon game plan utan bara matade på i godan ro.

Så när jag gick in i den här woden ännu en gång så var målet minst 40 reps, alltså att klara första 3-minuters-spärren. I lördagsmorse körde vi igång. Jag var nervös som tusan, men laddad. Jag hade väl någon sorts plan, att försöka köra ohs unbroken så långt det gick och 3:or och 2:or på ctb så långt det gick.

Jag öste på och klarade det! Jag blev klar med typ 7 sekunders marginal och fick fortsätta in på nästa varv när repsen ökar till 12 st på varje del. Jävlar i min lilla låda vad slitigt det var. Men jag lyckades göra 12 ohs till, uppdelat, för jag pallade inte att hålla kvar stången uppe. Sen körde jag ctb i nån 2:a och resten 1:or. Tiden tog slut när jag hunnit till 8 st. Mitt slutresultat blev 60 reps! Helt otroligt! Jag var så glad över att ha klarat ett varv! Armarna skrek av smärta, haha, men det gick! Och jag var helt slut.

Egentligen kunde allt vara frid och fröjd där. Jag hade nåt mitt mål och jag hade nåt ett resultat jag bara hade hoppats på innan. Tänk att gå från 12 reps förra året till 60, det är ju helt underbart :)

Men.

Nu hade jag en plats även på måndagens pass, där vi skulle köra Open-woden igen, en sista gång. Och jag behöll min plats och tänkte att jag kan gå in där med lite avslappnad känsla, utan press, och bara försöka upprepa prestationen att klara första varvet igen. Jag gjorde det. Igen. Och snabbare den här gången, jag fick hela 20-25 sekunders vila innan nästa 3-minutare började :) Sen öste jag på så gott jag kunde med mjölksyran sprutandes i armarna. Men det gick bra. Jättebra! Jag lyckades på nåt jävla sätt öka med 8 reps till o slutade på 68 st.

Efteråt värkte underarmarna som de aldrig gjort förut :) Men det var det värt. Skön känsla att kunna pressa kroppen lite till och med färre no-reps än förra gången.

Så nu sitter jag här med facit i handen. Från 8:e mars 2014 till 9:e mars 2015 ökade jag med 56 reps, 28 ctb o 28 ohs. Det är crossfit för mig, att tävla mot sig själv och sträva efter att hela tiden slå sina gamla resultat. Det är så kul att se att träningen ger resultat och att jag kan klara av en sån här wod lite bättre den här gången.

Sen får man perspektiv på saker o ting när bästa tjejen i världen på 15.2 i år drämmer till med 441 reps. över 400!!! Det är så sinnessjukt att det inte går att ta in riktigt. Då är man liksom en liten fis i rymden.

Men jäj! 15.2 får en guldstjärna. Kul grejer!

Placering worldwide (just nu): 19072 av 108 736 st
Europa: 1328 av 8870 st
Bland tjejerna på Crossfit Göta: 6:a av 36 st

Crossfit Open 15.1 – vi är igång!

Så är vi äntligen igång med Open-säsongen! I år känner jag mig lite mer redo för att klara av utmaningen, även om det fortfarande finns rörelser som jag inte fixar, så kommer jag i alla fall inte fastna på en sketen chest-to-bar. Förra året var jag en rookie som precis klarat sina första pullups och hade fått smak för att tävla i cf, jag bara kastade mig ut i Open-äventyret och hade inte en aning om vad som väntade. Det blev det som blev, lite högt och lågt men kul! Grejen i år är att jag vill ha samma känsla, att liksom bara köra på, hålla prestationsångesten i schack och inte sätta massa press på mig själv.

En wod in i den här Open-säsongen så kan man väl säga att det har gått sådär med den saken, haha! Nerverna har sprätt runt i kroppen och hjärnspökena spelar Allan. I år har Göta fixat så att vi kan få köra woden både på lördagar o måndagar varje vecka, så det finns alltså två chanser om man känner att man inte fått nog första försöket. JAg var en av dem som kände så, och körde både lördag o måndag.

15.1 såg ut såhär: 

9 min amrap av
15 toes to bar (ttb)
10 deadlift 52/34 kg
5 snatch 52/34 kg
därefter
15.1a 6 min av:
1 rep max Clean & jerk

Jag var inte riktigt nöjd med känslan efter första försöket. Resultatet blev okej, jag nådde mitt mål (som var 100 reps, dvs 3 varv+10 reps) båda gångerna, 102 och 105 reps. Men som sagt, jag söker efter den där lilla känslan av att mina ttb faktiskt känns okej. Toes to bar…. svåra grejer. Och jag har fortfarande inte lärt mig att kippa ihop dem ordentligt. Ibland kan det gå när jag tekniktränar själv, men det går aldrig i en wod när jag blir lite stressad eller trött. Så jag kämpade på. Första varvet kunde jag köra 5-6 st i stöten. Sen rasade jag raskt ner följande varv o fick göra 3:or, 2:or och 1:or. Det tar en hel evighet känns det som.

Rackarns skitövning….

 

Marklyften var inga problem. Vikten är lätt och det gäller bara att försöka vara ekonomisk med greppstyrkan och underarmarna. Det gick bra.

Snatchen var tyngre än jag väntat mig. 34 kg är 75% av mitt max och är inga problem egentligen, speciellt inte när man får köra power snatch, men när man har typ ”icke fungerande” underarmar så blir vilken vikt som helst lite jobbig. Jag försökte vara noga med tekniken och lyfta mest med benen och få till höft-knycken ordentligt för att få fart på stången. I lördags var jag oförberedd på exakt hur tungt det kändes o jag fick chansa upp stången de sista lyften varje varv. Andra gången visste jag vad som väntade och kunde kontrollera lyften lite bättre, men jag tror även att jag försökte öka tempot lite för att tjäna några sekunder. Jag kunde inte köra touch n go, utan släppte stången mellan varje o tog om, och ibland blev det en efterpress i toppläget för att jag inte låsa ut underarmarna med kraft.

Jag fick några no rep, på toes to bar’en. Det stör mig. Jag hade alltså kunnat få typ 3-4 reps till… Men ibland är det först när man är 3 cm från stången som man inser att man inte kommer nå upp. Jag blir så förbannad.

Kim o jag köttade ihop på lördagen, glatt humör är det viktiga :)

 

Lyftet då, som man ska genomföra direkt efter den flåsiga, arm-dödande amrap:en. Ja, det var lite spännande att se hur kroppen reagerade och hur snabbt man känner att det går att hantera tunga vikter. Förvånansvärt snabbt ändå. Visst, man måste pressa sig lite o köra på mycket vilja, men ändå. Dessutom blev det inte mycket till squat clean för mig. Det är någonting med tävlingsmomentet och squat clean som inte fungerar för mig. Annars gillar jag att squat cleana, och gör alltid det på träning när vi kör tungt. Men när kroppen är syrig så vågar jag inte chansa, för jag vet att jag kanske inte kommer upp. Och dessutom så vet jag att jag kan power cleana tungt, så då kör jag bara o hoppas att jag är tillräckligt snabb :)

På lördagen lyfte jag en serie på 45, 50, 55, 60, 62. De första 2 lyften tog jag rätt snabbt och var mest för att väcka nervsystemet o ställa om hjärnan o kroppen på vad vi skulle göra nu. Jag hade trott att jag skulle vara så trött att jag bara skulle klara 55. Men det kändes lätt så jag la på till 60 o det gick ju fint det med. Jag var förvånad, och vågade inte lägga på med än till 62 för jag visste inte om jag skulle palla… Men det gjorde jag ju :)

Igår så kände jag lite press att göra om bedriften, och när jag dessutom hade gjort en bättre score på första amrap:en så ville jag ju kunna matcha det med ett bra c&j-resultat igen. Jag gick återigen in på 45 för att ställa om kroppen. Ökade till 55 och 60 utan problem. Sen la jag på till 65 kg, pb vikt. Jag har power cleanat 65 förut, men inte fixat jerken och jag visste ju inte om jag skulle fixa det under press och med trötta armar. Men med lite skrik så fick jag upp den, både i clean och i jerk! Tjoho! Kändes så jäkla gött! Sen gjorde jag ett halvhjärtat försök på 66, men nä… jag var inte mentalt o fysiskt klar för det.

Men shit…. nu börjar ju jakten på de där 70 kilona, känns grymt inspirerande! Det kan gå! Men först ska jag ta mig igenom Open 2015, vi får se hur det går. Just nu är jag mest glad över att jag kunde köra RX, det kan ju ändras snabbt till nästa helg.

Måndagsgänget krossade 15.1!

 

Halmstad Throwdown 2015

Det har tagit ett par dagar men nu börjar jag nog bli helt återställd efter helgens äventyr. Precis som förra året blev tävlingshelgen i Halmstad jättekul, jobbig och utmanande.

Vi åkte ner till Halmstad på lördagen för att se de individuella tävlingarna och för att kunna vara utvilade tills det var dags för lagtävlingen på söndag. Det var två killar från Göta som tävlade på lördagen och fyra lag som körde på söndagen. Och sen kom det en hel drös med goa träningskompisar och coacher från Göta som agerade hejarklack och peppansvariga. Så himla härligt! Ni är grymma på läktaren :)

I år hade de flyttat tävlingen till ännu bättre lokaler, Halmstad Arena. Där fanns gott om plats för alla tävlande och bra ytor runt omkring, logistiken funkade jättebra. Det enda vad väl att publiken kom lite långt bort på läktarna, och att det fortfarande är förbud mot att släppa viktstänger i golvet. Domare och alla andra som hjälpte till runt omkring o roddade var kanon, och de jobbar verkligen på att vara tydliga och kommunicera så att ingen ska kunna missa. Visst, några domarmissar blir det ju alltid på en sån här stor tävlingen där både tävlande o domare kan vara nybörjare, men överlag bra nivå.

Jag tävlade med Emma i RX-klassen och vi insåg väl rätt snabbt att vi nog inte fick ha för höga förväntningar på placeringar o så, utan bara fokusera på att göra vårt bästa. Sätta upp planer för wodarna som känns realistiska och vara tydlig i kommunikationen när vi ska byta av varandra o sånt.

Superpepp inför första woden!

 

30 sekunder till start! typ.

Första woden: 

Workout 1 “Sharknado”
For time or reps
100 Burpee to bar, bar to overhead (50/35)
If an athlete releases the bar, a partner switch must occur

Timecap: 14min

Det blev ungefär så jobbigt som man kunde tänka sig. Standarden var att bröstet skulle i stången o sedan helt utsträckt i axlar, höft o knän med vikten över huvudet. 35 kg tar på krafterna och man blir snabbt trött i axlarna när stången ska upp över huvudet, eller i alla fall var det där jag blev trött först. Många klagade på att underarmarna surnade till ordentligt, men det kände inte jag av så mycket. Jag o Emma hade planen att köra 3:or i början och om det sedan kändes som att vi kunde öka upp repsen, så var det bara att köra på 4:or eller tom 5:or om det gick.

I realiteten så blev det 3:or rakt igenom. Visst, det blev en himla massa växlingar mellan oss som såklart tog lite extra tid. Men vi kunde hålla högt tempo på själva rörelserna så jag vet inte om vi hade tjänat så där himla mycket på att köra fler reps åt gången, för då hade nog iaf jag haft det tufft att få upp vikten över huvudet. Det tog 11.57 min för oss att ta oss igenom 100 stycken, inklusive några ”no reps” och med den tiden hamnade vi 23:a av 28 lag. Hejåhå…. som sagt, det där med förväntningar.

Burpee to bar, to overhead, yey!

Andra woden: 

For reps
Buy in: Sprint to the rigg from the starting area and perform:
– 60 Toes through rings (free switch)
For the remaining time, max reps of:
– Every other repetition Deadlift (100/70kg)

Timecap: 6min

Här blev det lite klurigt. Toes to rings är visserligen enklare än toes to bar, men när de tar slut, så tar de slut. Vi sa innan att vi satsar på att göra minst 8:or för det är säker mark, får man feeling så är det bara att köra på upp till 10:or, men att samtidigt inte köra tills man får en ”no rep” för att man inte orkar upp med benen. Svårt. Det blev några sådana ändå, och det blev några små missar i växlingarna, så det tog helt enkelt lite lång tid i riggen. Sedan skyndade vi oss bort till marklyften och där gick det också lite långsamt, men det fick det göra för Emma har lite problem med marklyften ibland och måste vara väldigt noga med ryggen för att inte få ont. Så vi gjorde så bra vi kunde och skrapade ihop 33 reps. Det är ju inte dåligt, det är bara det att man tävlar mot väldigt starka, snabba tjejer, så då hamnade vi på 26:e plats. Jag får erkänna att jag var lite besviken, men, men…

Jag och Elinor synkade våra toes to rings väldigt snyggt :)

 

Åååhej!

 

Tredje woden:

Workout 3 “Halmstad Throwdown Team Chipper”
For time or reps:
Complete the reps as follows:
1: Men 50 / Women 35 Pullups
2: 150 Singeljumps with crossrope (1 / 0.7kg)
3: 80 Kettlebellswing (24/16kg)
4: 40 Squat clean and Sandbell over box (24/18kg)
5: 30 Shoulder to overhead (50/35kg)
Take the barbell with you to the next station
6: 1 Overhead-squat per teammate (50/35)

When all reps are finished stand on elevated carpet

Timecap: 12min

Här gjorde vi en tydlig plan och kände att nu jävlar ska vi få lite revansch, vi är bättre än 23a o 26a! Den här woden passade oss mycket bättre och vi fick flyt i växlingar och reps. I pullupsen körde vi 5:or som minsta, trots att jag innan flaggat för att jag inte var säker på hur det skulle gå o att jag kanske inte skulle fixa 5:or hela vägen. Men det gick jättebra o pullupsen kändes nästan inte jobbiga ens! Jag gjorde en sexa en gång bara för att jag fick en no rep på en omgång för att jag var lite snabb o inte fick hakan ovanför tillräckligt tydligt. Aspepp efter pullupsen så fortsatte vi till repet o brände av 75 st var, inga problem. Kettlebellen delade vi upp i 20 reps var i två omgångar och det brände rätt duktigt i armarna sista varvet, men vi bet ihop o var snabba. Squat clean sandbell var helt enkelt att cleana upp en sandsäck från golvet o sedan kasta den över boxen till kompisen på andra sidan, 40 gånger. Ganska tråkigt om du frågar mig… Men det var bara att göra och vi klarade oss igenom med bara en-två no reps pga smågrejer.
Shoulder to overhead kändes svintungt för mig. Jag fick verkligen kötta mig igenom de sista repsen, trots att vi körde 5:or. Och sen var det dags för en overhead squat. Att bara göra en kändes på förhand som en lätt match. 35 kg liksom… hallå, lätt! Men, det visade sig bli en av de tyngre ohs jag gjort tror jag. Kroppen var syrig, pressen var stor och det är en teknisk rörelse. Det gick bra. Jag spände till fokuserade blicken in i väggen och gjorde min squat, kändes som om den tog hundra år och jag hörde inte när domaren godkände den. Emma fick upp sin stång, även hon på lite skakiga armar, och gjorde en ohs och hörde inte heller domaren, haha! Sen sprang hon bort till mig som redan stod på boxen och så var vi i mål! Hurra!

Så fantastiskt skön känsla! Och så härligt att få avsluta bra, stabilt och starkt. Vi hoppade upp till en 17:e plats, och det kändes så gött!

Pullups! Syns knappt bland alla pinnar o människor.

 

KB-svingar, brände fint i bänderna.

 

MÅL! Hurra! Kramkalas!

 

Totalt i sammanräkningen slutade vi på 23:e plats. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig och hoppats på, men sen vet man ju aldrig hur motståndet är på sådana här tävlingar. Även om det stod uttryckligen att det här är en nybörjartävling och alla som har varit med i vissa svårare tävlingar inte fick vara med här, så kommer sjukt duktiga atleter till start. Och det spelar ingen roll hur många topplaceringar jag har i Wodify hemma på Göta, när man kommer utanför boxen och träffar på de andra så inser man hur långt kvar jag har till ”riktig” rx-nivå. ”Jag kan bli så mycket bättre!” *positiv tanke* eller ”Herregud, hur ska jag någonsin kunna bli så bra?” *lite mer negativ tanke*.

Kroppen blev trött efter tre wodar, såklart, men jag kände mig samtidigt inte lika slutkörd o tömd som efter andra tävlingar. Träningsvärken och ”baksmällan” dagen efter kändes dock precis likadan, hehe… Satan i gatan vad seg jag var på måndagen! Och det här med att sänka förväntningarna på den här kommande träningsveckan går sådär.

Igår var det näst sista oly-passet på kursen och vi skulle lyfta tunga clen & jerks. Jag insåg väl att jag inte var i pb-form, men ändå blev jag fly förbannad när jag failade jerken på 60 kg, bara ett par kilo under mitt pb.

Att mentalt förstå att jag inte kan topprestera två dagar efter en tävling och därför också vara helt bekväm med att inte komma upp på gamla vanliga tunga maxvikter gick inte alls in i mitt huvud. Jag var helt ostabil i tankarna och blev verkligen besviken över att inte kunna göra lyften som jag ville. Men jag var ju inte ”där”, så fort det började kännas jobbigt ås började tankarna sväva iväg och bli negativa och självdestruktiva… och då går det fan inte att lyfta, det vet jag ju. Och då blev jag liksom ännu mer förbannad på mig själv. Härlig spiral det där.

Men, men… Nu blickar jag framåt, mot Open som börjar om mindre än en månad. Det kommer bli kul!

Alla bilder, tom den första, är tagna av Andreas. Det är grymt att ha boxkompisar med kameraskills, tack! :) Och våra snygga och supersköna linnen kommer från Between the lines/Inside the box, som görs av Daniella, också en boxkompis som är väldigt duktig!

Sista woden i Halmstad – ännu mer flås!

Och så kom  den tredje woden i Halmstad och sänkte mig lite….

Workout 3 “Halmstad Throwdown Team Chipper”

RX
For time or reps:
Complete the reps as follows:
1: Men 50 / Women 35 Pullups
2: 150 Singeljumps with crossrope (1 / 0.7kg)
3: 80 Kettlebellswing (24/16kg)
4: 40 Squat clean and Sandbell over box (24/18kg)
5: 30 Shoulder to overhead (50/35kg)

Take the barbell with you to the next station

6: 1 Overhead-squat per teammate (50/35)

When all reps are finished stand on elevated carpet
Timecap: 12min

Tredje woden är även den flåsig o jobbig. Inget rent styrkemoment alls i den här tävlingen alltså, det blir första gången för mig. Kommer bli intressant/spännande/hemskt att känna hur kroppen kommer funka med det här upplägget. När eftermiddagen kommer och det är dags för tredje woden är kroppen tom, trött och musklerna känns tunga o sega. Jag vet det, jag har varit där förut. Har t-shirten, så att säga.

Pullups. 35 st delat på två. 17 resp 18 om man delat jämt. Men, jag tror inte det kommer bli så rättvist delat, för jag kommer inte kunna hålla mer än 3:or eller 4:or efter bara ett par set. Första o andra kan jag kanske få till 5-6 om jag ger allt. Och det är alltid värre att ha en domare brevid som kollar. En ”no rep” är lätt hänt när det ska gå fort o man är trött o bara kör på vilja.

Men resten av chippern ska på pappret inte vara några problem. Singelhopp med ett tungt hopprep är säkert mums för axlarna, men det är ju bara att göra det. KB-svingar med 16 kg gör vi var o varannan vecka. ”Squat clean and Sandbell over box” har jag ingen aning om hur det kan se ut, men det är bara att tuta på. 15 overhead med 35 kg borde inte vara några problem och sedan bara en overhead squat. Klart. Gött.

Längtar tills allt är igång nu. Eller tills allt är över. När man är på väg hem, förhoppningsvis nöjd med dagen, med en burgare i magen och få göra svanhopp ner i sängen när man kommer hem.

Men först – nervösflimmer i hela kroppen, äta massor, sova ordentligt, packa, inte glömma något. Peppa.

Satan i gatan! Nu är det snart game day!

Tävlingswodar och filmsnutt

Arrangörerna för Crossfit Halmstad Throwdown älskar att vara lite dramatiska och kryptiska. Så det här året har de valt att släppa två av tre wodar som vi ska köra i helgen utan några mer förklaringar om hur de ska gå till, utan bara wodarna rakt upp och ner.

För lag i RX-klassen ser det ut såhär:

Wod 1 “Sharknado”
For time or reps
Men/Women
100 Burpee to bar, bar to overhead (50/35)
If an athlete releases the bar, a partner switch must occur
Timecap: 14min

Workout 2 “Ingrid”
For reps
Buy in: Sprint to the rigg from the starting area and perform:
– 60 Toes through rings (free switch)
For the remaining time, max reps of:
– Every other repetition Deadlift (100/70kg)
Timecap: 6min

Så än så länge ser det bra ut, fullt genomförbart. Tungt och suprflåsigt såklart, men rörelser vi kan göra. När man gått och oroat sig så mycket för att det skulle bli massa hemskheter i en rigg så drog jag nästan en lättnadens suck när det blev toes-to-rings. En wod är ju fortfarande hemlig och släpps på torsdagkväll, så än ska man väl inte ropa hej och faran över… men det ser ju ganska lovande ut.

Jag ska prova lite burpees to bar, to overhead, och se hur det rörelsen känns. Tror det kommer bli jävligt jobbigt att göra den där armhävningen 50 gånger…. Är glad över att det ”bara” är 35 kg som ska upp över huvudet sen. Funderar lite på hur många reps man gör på rad. Jag tror att 3-5 kan vara ett riktmärke, men det kommer såklart bli tufft när man kommer upp på 35-40 stycken antagligen. Då borde det kännas lite varstans.

Toes through rings… om det är typ det samma som toes to rings, så är det ju bra, eftersom det är lättare är toes to bar. Jag vet att vi gjorde det på någon team-wod i boxen för längesedan och då kunde man dunka ut rätt många i ett svep där. Minst 10. Orkar vi göra 15 i ett streck så blir det ju bara två omgångar var. Sen är det bara att ställa sig o mata på i deadliften. 6 minuter kmmer gå rätt snabbt tror jag.

Som vanligt är det viktigt att hålla nere antalet ”no reps” så lågt det går. I burpeesen är det jävligt jobbigt om man får en no rep på overhead-grejen om man liksom gjort hela rörelsen innan. Typiskt onödigt. Och toes through rings tar ju också på krafterna att behöva göra några extra bara för att man inte nuddar tårna på rätt sätt. Surt o irriterande liksom…

Annars då? Det var split jerk i fokus igår på oly-träningen och det kändes okej. Jag måste bara få mer kontroll på tyngre vikter. Jag har bra koordination, rörelserna sitter på medelvikt, jag behöver bara få bättre kontroll, spänna mig på rätt sätt och ta i! Det händer liksom grejer med tekniken när det blir tyngre.

En liten snutt av härligheten vi jobbade med igår fångades på film. Om du undrar så är det 35 lätta kg på stången.

Det har börjat bubbla upp en liten plan för våren i mitt huvud. Den innehåller 531-styrkeprogrammet, inga tävlingar, och lagom med wodar. Jag måste bli starkare. Någon gång ska det väl gå!

Men först fokus på Halmstad.