Vi började kvällen med en middag på Tranqulio. Deras servitörer går nog till historien som världens flummigaste. Men maten var god och jag fick ett jättefint armband av mina fina vänner. Smycket bar texten ”A friend is a special gift, a blessing from above” ♥ Mina fina.
Regnet öste ner på utsidan.
Men sen, när det började närma sig dags så höll det upp! Och resten av kvällen blev perfekt, svettig och lycklig.
Förbandet förstod jag mig inte riktigt på. Två snubbar med syntar (tror jag). De spelade en halvtimma och avverkade två (!) låtar på den tiden. Det var ett evighets(o)ljud som förändrades långsamt och med rytmer som inte riktigt tog tag i kroppen. Hm. Men de verkar totalfokuserade, och tyckte väl om det dom åstadkom får man hoppas.
Men sen – Skynkena flög iväg och där stod de, som så många gånger förr, Kent! Öppnar så jävla oväntat (iaf för mig som inte tjuvläst några låtlistor) med Utan dina andetag! Alla går ju igång på alla 10 direkt och det är så jävla härligt! Lyckan exploderar!
De följer upp med Det finns inga ord (…på det här jävla språket – grym rad.), Skisser för sommaren, Sjukhus, Musik Non Stop partyt är igång! Fan va skönt det är! Det blir en lite paus med lite snack, Jocke pratar 40-års kris och spelar Ensam lång väg hem. Romeo återvänder ensam är alltid lite magisk ”…Jag vill ha dig, du e min, du e bara min”. Älsk!
Töntarna slår så jävla hårt i bröstet. Basen är precis lika överväldigande som i våras. Till och med näsvingarna vibrerar, hela kroppen känner musiken – finns ingen bättre känsla. Kan vara en av deras bästa live-låtar, så jäkla tung!
Vi glider över i Ensamheten och alla är med när den drar igång och stiger mot himlen. Ismael är ju bara en enda stor dans. Jocke drar ett mellansnack och presenterar mannen som namngav låten Gamla Ullevi (arbetsnamnet var Larm). Alla älskar Gamla Ullevi. Sen är vi alla Idioter, så underbart!
Kärleken väntar fyller scenen med rött ljus. Ingenting följer med alla händer i luften i refrängen. Vy från ett luftslott är bara skön och härlig när den lyfter. Krossa allt är så himla bra, kärleken finns här och vi bygger något vackert som krossar allt… hela publiken tillsammans. Glider över i Dom Andra i en snabb kostym som pumpar på.
Vi landar. Hämtar andan. Jocke tackar oss. Börjar runda av. 747 i lite avskalad men tung version.
Extranummer blir M med en inledande berättelse om låten. Så vackert, jag hör snyftningar omkring mig. Jocke tackar oss ännu mer och pratar lite om den kommande semestern och framtiden. Avslutar som vanligt, som man ska, med Mannen i den vita hatten. Den lyfter, lyfter och lyfter och exploderar i ett fyrverkeri som fyller den mörka augustihimlen över Göteborg. Så jävla mycket känsla!
Och med det är mitt bröst fyllt till bredden med lycka.
Karin med K 