Kategoriarkiv: vardagsutfyllnad

Små bra moments.

Hej fredag! Här kommer en lista på bra saker just nu.

  • En sån liten grej som att jag kan göra airsquats på morgonen utan problem, och kommer nu ner i ”below the knee”-höjd med höften nästan hela tiden.
  • Eller att jag kan vara på jobbet en hel dag och knät känns ganska okej hela dagen.
  • Att jag har kunnat träna på hela veckan riktigt bra och testat nya grejer med knät.
  • Hoppade mina första double unders igår. Brände av 40 stycken i ett svep för det var så skoj!
  • Det bästa med att det typ är tomt på jobbet är att jag kan lyssna på hur mkt poddar o musik som helst.
  • Funderar på att haka på en ny omgång med WLC, alltså livsstils o mat-utmaningen jag gjort förut. Men funderar också på om det bara är onödiga pengar för att göra saker jag redan gör. Jag borde inte behöva betala typ 30 dollar till nån hemsida för att den ska säga till mig att sluta småäta efter middagen på kvällarna.
  • GAMES HAR BÖRJAT! Fan va kul det är :) Älskar att se stjärnorna svettas och får flashbacks från förra sommaren då vi var o kollade på spektaklet live i USA.
  • Höll på att börja grina i morse när jag tittade på första heatet av tjejernas Amanda-event och såg Alethea Boon gå i mål och typ börja glädjegråta av lycka över att över huvudtaget kunna vara där och genomföra tävlingen (antar jag) efter hennes hälsensruptur förra året. Hon är fantastisk, #teamrehab-förebild. Hennes gråtglädje gick rakt in i hjärtat där jag satt med min frukost. Fin start på dagen.

Alethea Boon efter målgång på Amanda .45. Bild: @Crossfit på Insta.

 

För att få lite balans på det hela så kommer här några dåliga grejer:

  • Det regnar hela tiden.
  • Camille var tvungen att bryta Games efter första dagen pga skada :(
  • Jag köpte precis krämer o hårgrejer för typ 1000 kr. Sjukt.
Taggad , ,

Det bästa med rehabträning

Det senaste året, eller 1,5 år snart, har varit väldigt annorlunda träningsmässigt för mig. Nästa allt har handlat om rehab, att lyssna på kroppen och att träna smart, det finns alltid någonting du kan göra. Det är en utmaning både mentalt och fysiskt. Den mentala biten är nog den som är tuffast. Att hålla disciplinen, att inte ge upp, att inte tappa drivet, att tro på processen.

Fysiskt är det svåraste att hela tiden hitta rätt i träningsupplägget. Jag vill hela tiden göra så mycket jag kan trots min läkande skada, för jag älskar att träna. Jag älskar känslan av att använda minn kropp och hela tiden bli bättre och starkare. Det är det som är mitt ”varför” när jag frågar mig själv varför jag håller på o sliter med det här knät hela tiden. För att jag vet hur mycket jag älskar att ha en hel och frisk kropp som är redo för vad som helst och som klarar av allt jag vill kunna göra. Och jag vill komma dit så fort som möjligt.

En timma yoga, springa en mil, lyfta 120 kg, köra crossfit, rida, galoppera i skogen, hoppa en bana, klättra, spela badminton, spela beachvolley, anmäla mig till nåt knasigt hinderbanelopp… eller bara kunna gå till boxen när jag vill och nöta snatch-teknik.

Det är mitt ”varför”.

Att behöva gå igenom den här rätt långa rehabperioden som det till slut kommer bli, antagligen nästan 2 år beroende på hur man räknar, är dels en av de svåraste grejer jag gjort men också, klyschigt nog, en av de bästa grejerna jag gjort. För herregud vad man lär sig mycket hela tiden! Dels för att jag tar hjälp av duktiga tränare och treapeuter omkring mig, men dels för att jag måste jobba med min inställning och lära känna min kropp varje dag.

Varje dag måste jag välja att göra min morgonrutin, som numera är mer yoga-liknande än ren knärehab. Varje dag måste jag känna efter vilken nivå knät är på och bestämma min träning och vardagsaktivitet utifrån det. Jag måste kunna lägga upp min träning själv med hjälp av alla de övningar och råd jag fått och göra smarta beslut och prioriteringar beroende på vad jag ska göra resten av dagen, eller imorgon.

Visst, jag hade säkert kunnat göra hälften så mycket och bara köra på. Men jag vill känna att jag gör det bästa jag kan utifrån mina förutsättningar.

Jag har funderat lite över varför den här disciplinen ändå känns ganska lätt för mig när det gäller rehab o träning, men att jag har svårare att applicera den på tex mitt jobb eller andra projekt i livet. Kanske har det att göra med att jag får så snabb feedback på just min träning, där märker jag ganska fort om jag tänker rätt och får svar. I min jobbvardag går allting mkt trögare, det är så många andra saker som spelar in och påverkar. Man kan ju inte bara köra på där, för det är inte bara mitt område det påverkar. Visst, det kanske är lite ursäkter också… Det är jobbigare att svårare att driva projekt i en miljö där jag inte kontrollerar allt. Såklart.

Ibland, när jag typ står o filosoferar i tandborstningen på kvällen, kan jag önska att jag hade samma engagemang i fler områden av mitt liv. Fast…. då vet jag inte om min energi hade räckt till. Är det inte så folk kör slut på sina batterier? När de vill ge lika mycket av sig själv precis överallt, ska vara den perfekta personen och leva upp till påhittade förväntningar hela tiden… Så det kanske inte är så dumt ändå, att vissa delar av livet bara få flyta på med lagom mycket utmaning, medan andra delar får en att pusha och testa vad man klarar. Jag antar att det kommer skifta lite efter hand som tiden och livet byter fokus.

Det där berömda balans-tänket. På något sätt jämnar det liksom ut sig i slutändan ändå.

Katrin Tanja Davidsdottir – mitt Spirit Animal :) En sån otrolig förebild när det gäller hårt jobb, fokus, glädje och inställning.

 

Well, you kow. Helg.

Har ägnat större delen av helgen att binge-titta på New Girl. Man skulle kunna göra bättre saker med sin helg. Men man skulle också kunna göra sämre. Jag har också roat mig med att backtracka mitt liv lite genom att läsa här på bloggen, har gått igenom inlägg från vintern 2013-14 när jag gjorde mitt första Open och satte min första pullup bland annat. Det är väldigt bra att skriva ner sånt där, för man behöver få lite perspektiv.

Tänk att mina pullups fyller 3 år :) Och att jag ska göra mitt 4:e Open i år. Det där lär jag ju återkomma till en del senare, för det kommer bli ett himla hallå. Först o främst ska jag hålla prestationsångesten i schack, och just nu känns det som att det kommer gå bra. Min knäskada har gjort mig mer ödmjuk o tacksam mot min kropp o vad den kan göra, så jag tror det ska gå bra. Men jag har även blivit utsedd till lagledare för en grej vi ska göra i boxen. Så jag har en hel grupp med goa mäniskor som jag ska få att göra sitt bästa o vara nöjda med sig själva när det väl är dags för Open-wodar.

Jag har även tränat mig till en historisk träningsvärk i axlarna den här helgen så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mig själv, för jag kan knappt lyfta ett glas vatten. Tror ändå jag ska ta mig till boxen o bli lite varm i kroppen o köra lite ben o mage. Eller bara stretcha.

Känslomässigt har det varit en tuff helg. Jag antar att det är hormonerna som spelar ett spratt när man ena dagen är on top of sitt game och levererar och diskuterar på jobbet. Nästa dag hemma ligger man i princip i fosterställning och vill absolut inte vara nära en enda människa och hatar sig själv. Känns som att det är någon sorts hint om att ja, det åker runt en del skit i kroppen så att säga.

Det var då jag vände mig till New Girl, tryckte på play och sen har den fått rulla på….

Är det bara jag eller blir Nick snyggare i säsong 4?

Taggad , , ,

En ganska awsome dag.

Alltså, det här med utveckling…. vilken grej det är ändå! Jag tror det var igår som jag skrev till en träningskompis att jag kanske skulle fixa min första strikta pull up innan sommaren i alla fall. Pull ups har ju inte varit min grej liksom… jag har i princip bara hängt där i stången som en död fisk, väldigt länge. Och det har varit sjukt frustrerande, för jag går ju framåt i all styrka, men det händer ingenting med pull upsen. Så, i och med att jag har känt mig så värdelös på det där så jag har ju då inte ens försökt göra pull ups utan gummiband på bra länge. Jag har gjort lite negativa, där jag hoppar upp, och det har känts bra. Men mer har det liksom inte blivit.

Men så idag, efter att coach Chrille kört ett roligt och lärorikt mobility & skill-pass med oss, så började jag göra en negativ pull up som jag brukar. Det kändes så jäkla lätt! Så tanken for genom huvudet… ”Jag måste prova, tänk om det går idag!?”. Så jag hängde mig rakt ner i stången o sen drog jag mig upp, och vips så var hakan över stången! Herregud va chockad jag blev, haha! Jag typ skrattade och ropade rakt ut, släppte stången och high five:ade Zandra som helt ovetande om detta historiska ögonblick låg o stretchade nedanför mig. Sen skrattade jag lite till :) Jag hade kanske fixat en till… vem vet, jag blev bara så himla förvånad att jag liksom tappade koncentrationen.
Så jag får prova en annan dag igen och se om det går med flera. Spännande!

Mobility-passet bestod av lite go stretch o massage av ryggen och ljumskarna. Skönt och ont omvartannat. Det var förberedande för den skill vi skulle gå igenom idag, handstående, huvudstående och hand stand push up.

Det här med handstående har ju också länge varit en svag punkt för mig, men det börjar bannemej arta sig där också :) I söndags kom jag upp mot väggen för egen maskin för första gången. Efter att ha stått o försökt kicka upp mig i all evighet tidigare så funkade det plötsligt att ta fart o komma upp. Idag fick jag tillfälle att träna ännu mer och jag blir mer o mer säker på att komma upp, det känns så himla bra!

handstand

Världen är fin uppåner.

Jag kom även upp i huvudstående helt rakt utan stöd, också en liten seger med tanke på hur jag krälade omkring senast vi gjorde den övningen för ett par veckor sedan. Det är klurigt att hitta rätt muskler och trycka upp benen på rätt sätt, men nu går det :) Jag är inte jättestabil, men jag vet att jag kan och det hjälper mycket.

Vi fick ju även göra hand stand push ups i lite olika progressioner. Jag kände mig lite som Bambi och vågade inte riktigt gå ner så långt, utan nöjde mig med att göra några med 3 kuddar under huvudet. Det handlar nog mest om att vänja sig vid känslan, att böja armarna, ta i med huvudet och sedan lyckas trycka upp sig igen…. det är så himla ovant! Det ska bli kul o testa det där fler gånger och efter hand våga lite mer.

Uppenbarligen så handlar väldigt mycket av det här med att lära sig nya saker att våga testa, låter kanske lite självklart…. Men ja… Jag kan ju, bara jag vågar prova och sen när jag väl har gjort det en gång så blir det en helt annan grej. Då vet jag att jag kan. När jag hittar vilka muskler som ska användas, när jag hittar balansen, när jag fattar grejen. Det känns verkligen som all världens poletter ramlar ner och en stor glödlampa plingar till ovanför mig.

Efter ett sånt här underbart träningspass, som även inkluderade lite back squats, pressar och marklyft, så kan jag inte vara annat än lycklig och superglad. Vilken härlig kick!

Taggad , , , ,

2013 i ett inlägg. Kanske lite för långt.

Det här året har varit omtumlande och samtidigt ett rutinernas år. Känslomässigt har jag åkt lite bergodalbana  som vanligt, temat för året verkar ha varit ”fel killar”. Jag har börjat fundera seriöst på att skaffa katter och bara ge upp. Men, men… Träningen och vännerna har hållit mig uppe och vid gott mod för det mesta ändå. Knäskadan vände ju alla träningsplaner upp och ner, alla planer och mål jag hade – rätt ner i papperskorgen. Ända målet blev att kunna röra mig som jag ville och göra det jag brukar.

Jag hittade till styrketräningen på riktigt. Jag blev tvungen att liksom börja om från början och nöta på. Under de mest intensiva rehabveckorna körde jag två gånger om dagen, cykel och styrka. Det var lite knasigt… Men det gav resultat. Jag kom tillbaka. Upp i sadeln på Zally och ut i löparspåret. Jag kunde börja köra riktiga pass på gymmet och bestämde mig för att äntligen följa mitt hjärta och börja köra crossfit på riktigt.

Det är nog det bästa som hänt mig det här året. Att kliva in på Crossfit Göta var som att komma hem, för att använda en sliten klyscha. Här fanns inspiration, gemenskap, ödmjukhet, humor och ett jävla träningstempo. Framför allt är alla starka tjejer en stor inspiration för mig. Aldrig har jag tränat med så många starka tjejer. Här är det normalt med breda axlar, biffiga armar och rejäla lår. Killarna är ju såklart också väldigt inspirerande, men deras prestationer ligger ju på en annan nivå :) Här är mat inte ångest utan en förutsättning för att orka, vila är nödvändigt, blåmärken och valkar i händerna tillhör vardagen. Jag älskar det!

Jag vet att många i min närhet tycker att allting kretsar runt träningen för mig. Och ja, i brist på något annat som kan konkurrera så blir det ju så. Det finns alltid något nytt att prova, nya övningar, nya svettiga kombinationer, personliga rekord att slå. Jag bubblar som en nyförälskad om någon lyssnar :) Fast, jag lärde mig rätt snabbt att dämpa ner det där…. folk tröttnar. Numera pratar jag bara om det om någon frågar. För det är baksidan på allt det här, alla de där tillfällena jag får försvara mina val och mina mål.

Därför vill jag rikta ett extra varmt tack för att stöd och pepp jag fått från vänner och bekanta via sociala medier. Twitter, Instagram o Fejjan har varit forum där jag har kunnat vältra mig och få ut min glädje eller frustration när jag inte velat trötta ut någon annan med mina triumfer o nederlag. Tack! Och såklart tack för att ni få, men naggande goda, personer läser bloggen :)

knäskadan

2013: Från det här, ledsen och rädd…

fredagsfelx

..till det här. Glad och stark!

Men, men… Här kommer en snabbversion av året i form av en lista, som jag återanvänder från förra året.

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut?

Otroligt mycket grejer! Jag har sprungit längre än jag någonsin gjort, jag har lyft tyngre än någonsin, jag har klättrat i rep, stått på händer, tävlat i crossfit. Fått akupunktur, det var fräckt. Bytt däck.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Japp, Sara o Marcus. En liten Noah.

Vilka länder besökte du?

Danmark, bara jobbresor. Det har varit väldigt lite resor i år.

Är det något du saknar år 2013 som du vill ha år 2014?

Återigen, en lycklig kärleksrelation. Jag har ändå gjort ett par riktigt tappra försök i år, men nä…

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?

16:e mars. Jag kraschar och gör sönder knät. 

Vad var din största framgång 2013?

Det här har nog varit ett år där min fysiska förmåga har fått stå i centrum. Jag vet att jag har tjatat om mitt knä under hela året, men det känns som en sådan otrolig vinst att lyckas komma tillbaka och dessutom bli ännu starkare än förut. Träningen har gett mig så otroligt mycket glädje i år. 

Största misstaget?

Dejtat fel killar lite för länge. Körde på en hög kant med bilen o repade upp den rejält + punka. Att jag åkte den där jävla röda backen i Åre där jag ramlade.

Bästa köpet?

Mitt medlemskap på Crossfit Göta.

Vad spenderade du mest pengar på?

Träning o träningskläder skulle jag tro :)

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Alla mina nya personliga rekord. Den fantastiska sommaren med sol o värme. Alla peppande och glada tillrop jag fått längs vägen det här året. En kommentar på en bild eller ett inlägg kanske inte känns som så mycket, men ibland behövs det inte mer.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?

Mirrors – Justin Timberlake, Thriftshop – Macklemore, Love on top – Beyoncé, Hey brother – Avicii, Happy – Pharrell Williams, The Wire -Heim, Only Human – Hurricane Love, Lägg dig ner – Mack Beats, Don’t wait – Mapei. Miriam Bryant’s hela album, Raised in rain Veronica Maggio’s Handen i fickan fast jag bryr mig. Och så har jag såklart gråtit till Adele – 21, som vanligt.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare. Men även mer envis tror jag. Fast det har ju blivit en hel del gråa dagar också… jävligt gråa.

Vad önskar du att du gjort mer?

Festat lite mer kanske? Fast, träna är nästan roligare för det mesta :)

Vad önskar du att du gjort mindre?

Proppat i mig lite mindre choklad.

Blev du kär i år?

Ja, men det fick man ju inte mycket för. Så nu har jag varit okär rätt länge. Jag ska fan inte slösa på glittret framöver.

Favoritprogram på TV?

Homeland. Historieätarna. Haha, samma som förra året :)

Bästa boken du läste i år?

En man som heter Ove var ju himla bra. Sen läste jag Eld, andra delen i serien om häxorna. Och Resa i sharialand var också bra.

Största musikaliska upptäckten?

Miriam Bryant.

Något du önskade dig och fick?

En starkare o friskare kropp. Det kanske inte direkt var en önskan vid början av året, men det växte fram och jag har kommit en bit på vägen.

Något du önskade dig och inte fick?

Ja, det var väl en hel del. Mer tid, mer pengar, mer kärlek…. Ett år fritt från skador både på mig och Zally :(

Vad gjorde du på din födelsedag 2013?

Minns inte… så jag gjorde nog inget särskilt. Tror att jag tränade, hade det gött o slappade i solen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Att Zally inte blivit långtidsskadad.

Vad fick dig att må bra?

Träningen o vännerna.

Vem saknade du?

En av dem jag valde att gå ifrån saknar jag lite fortfarande ibland. Och så saknade jag vänner som har flyttat långt bort, vi ses alldeles för sällan.

De bästa nya människorna du träffade?

Alla människor på Crossfit Göta. Visste inte att det fanns så många vanliga människor som var så grymt starka och härliga :) De har förändrat hur jag tänker o ser på saker o ting, fantastiskt!

Mest stolt över?

Att jag är starkare än för ett år sedan. Att jag klarade av att rehabträna mig tillbaka.

Högsta önskan just nu?

Får bli samma som förra året – att jag, vänner o familj får vara friska. Att 2014 går i kärlekens tecken och att jag får möjlighet att utvecklas i mitt yrke. Sen vill jag ta nya personliga rekord såklart. Lyfta tungt är coolt.

CrossFit Göta Throwdown för Röda Korset & Filippinerna

Det här kommer kanske bli ett jättelångt inlägg, men oj vilken fantastisk dag det blev! Min första CF-tävling, here we go!

Vi började med inregistrering och hämta ut den specialtrycka t-shirten för dagens event, och sen bara en lång nervös väntan på att första woden skulle avslöjas :) 60 glada atleter och ett gäng härliga roddare, fikafixare och domare.

Så blev det dags för första briefen. Tadaaa! En go metcon med mycket power cleans, därav namnet ”Clean this mess up”.

wod-1

Min första reaktion vad att vikterna var tuffa. Jag har inte cleanat mer än 45-47 kg innan, fast det var ju ett tag sen jag maxade… men ändå. Jag och min teamkompis Emma kom fram till att vi skulle skala ner den enligt anvisningarna, -10 kg.
Så vår lyftserie skulle bli 30, 35, 40, 50. Vi motiverade sänkningen med att det skulle bli mycket roligare om vi kunde köra lite tempo och dessutom ville vi orka med KTE o TTB.

Vi blåste på och delade repsen lika mellan oss. Laterala burpees över stången är inget konstigt, men vi ville inte köra på för snabbt så att pulsen stack iväg för hårt. KTE var lite sega, men jag tror vi hade en ganska ”tillåtande” domare, så tack för att det inte blev så många ”no rep” här. 35 kg cleans var inga problem alls. Upp i riggen igen o dags för TTB. Här gick det lite långsammare, både jag o Emma var tvungna att hitta rätta tajmingen hela tiden. Emma fastnade lite, så jag körde lite fler reps här, jag börjar få lite fart på min TTB :) Att cleana 40 kg var lite tungt, men jag fick ett sjukt adrenalinpåslag och kunde köra samma tempo som på 35 kg. Emma hade det lite jobbigt, så jag tog några reps för henne. Vi hann med våra burpees och skulle preciiiis upp och köra pull ups när vi hör speakern ropa ”-TIME!” … och vi fick ge oss… Ändå nöjda med resultatet. Hade vi kört RX så hade vi nog tvingats till lägre tempo. Men jag hade en grymt bra känsla, så det hade varit kul att testa RX ändå, men, men…

Dags att ladda om för nästa utmaning. Lite mellis i magen, stretch, vila, vatten, pepp talk….

Sen kom wod 2: En front squat-stege! Dags att plocka fram musklerna och kötta.

wod-2

Vi hade 1 minut på varje station och för att få gå vidare till nästa vikt skulle vi göra 20 reps inom minuten. Sedan hade vi 10 sek för att rotera till nästa station. Det här blev en spännande upplevelse. Tjejvikterna kändes ganska låga, börja på 25 kg liksom… hm. Men, men, desto mer poäng till oss, hehe! 25, 30 o 35 kg gick skitbra. Vi körde 10 reps var, Emma började o jag avslutade. På 40 kg började det kännas i benen… Repsen tog längre tid och tillslut hade jag typ 10 sekunder kvar o 2-3 reps, vilket gjorde mig sjukt stressad och jag fick kämpa som fan! Men jag gjorde det! Vi klarade oss vidare till 50 kg! Där började Emma med några reps, minns inte hur många typ 3 kanske, sen hann jag med några och så körde Emma tills tiden tog slut. Vi fick ihop 11 st på 50 kg. Benen var helt skakis, men vi var nöjda. Det visade sig att vi hade gjort jättebra ifrån oss, just på denna woden kom vi 7a av 30 lag! Fantastisk!

Efter den här lårköttfärsen fick vi lite längre lunchpaus och vila. Och med det här goa gänget i boxen så blev det härliga lunchprat och analyser av wodarna vi gjort. Och såklart spekulationer om vad som skulle komma härnäst. Älskar den här gemenskapen och att folk är så öppna och supertrevliga.

Men så kom den då, tredje woden, och det blev en chipper som de flesta gissat på.

wod-3

Och en ganska saftig sådan också. Vi blev tvungna att skala den här också, då varken jag eller Emma skulle kunna fixa 10 strikta pull ups var, så vi gjorde dem genom att supporta varandra i ryggen. Men resten körde vi enligt schemat, fast 150 SU istället för 50 DU.

Armhävningarna var inget konstigt, men de gick lite långsamt. Deadlift var tungt, men själva lyftandet var inte det värsta utan det var att stå o hålla stången medan den andre jobbade.
På wallballsen blev jag skyldig till 3 st ”no rep” för jag inte fick till studsen i väggen ordentligt, jävla skit. Och även här var ”vilopositionen” värre än jobbet… hålla bolljäveln ovanför huvudet. Pull upsen tog vi oss igenom, med mycket vilja och en del besvär. Jag var väääldigt trött i armarna, så det kändes som om Emma fick lyfta hela mig, haha! Men hon var stabil o gjorde sina reps snyggt. Hopprepet gick bra, för en gång skulle lyckades jag hålla i singlarna ordentligt utan att trassla till repet, skönt!
Sen kom pressarna över huvudet, som jag på förhand inte trodde skulle bli det värsta, men… det blev det. Emma var stabil och gjorde sina reps utan problem men jag fick kämpa upp stången. Fick vila och ta om, hur mycket jag än försökte pusha upp dem så gick det sååå långsamt. Boxhoppen gick rätt smidigt, och blev nästan som en liten andningspaus… eller ja…
KB-svingarna kändes bra, handväxlingarna var lite luriga pga väldigt svettiga händer men jag fixade det. Emma däremot fick kämpa lite och råkade dessutom tappa sitt klot! Missade mig med typ 5 cm, haha! Återigen var det vilopositionen som var jobbig, att hålla klotet i rack, satan i gatan…. Och att en riva av sista 50 airsquats var inte jättehärligt, men konstigt nog en underbar känsla ändå.

På de två sista momenten, svingarna o air squat så var det bara jag o Emma kvar i vårt heat, hopplöst sista lag :) Men som vanligt får de som är sist de mesta applåderna och peppandet. De sista squatsen gjorde jag med ett stort leende trots att jag var helt slut, så jävla gött var det.

team

Jag är jättenöjd med min prestation och hade så himla roligt! Emma och jag ett grymt bra lag, vi var på samma nivå, kunde pusha varandra, kommunicerade o fick alla wodarna att flyta på. Det var liksom skitsamma att vi inte kunde köra RX, vi tävlade mot oss själva och de andra som var på vår nivå. Och vi fick precis lika många high five när vi gick genom publiken efter avslutad wod, precis lika mycket pepp som de allra bästa.

Hela gänget på Göta är helt fantastiska. Eventet var jättebra organiserat och wodarna var på en bra nivå, vi som var nybörjarlag kom sist hela tiden :) Men man blev SJUKT taggad o inspirerad att genast sätta nya mål och komma tillbaka nästa tävling och rocka den där jävla skivstången, pull upsen och DU! Kommer nog aldrig bli så här full med träningsinspiration som jag är just nu.

När de tre bästa lagen skulle damma av finalen så var det bara att luta sig tillbaka och njuta av förstklassig underhållning. Det som var riktigt häftigt var att det var ett rent tjejlag, ett killag och ett mixat lag som gått till final. Härligt när det blir så blandat!

Final-woden bestod av 6 varv av 150 m rodd, 25 DU, 5 squat clean 50/35, 1 rope climb, 7 handstand push ups. Alltså 3 varv per person i laget, I go-you go. Som cash out kom den riktiga utmaningen…. 10 muscle ups i ringarna! Time cap 20 min. Det var 6 st helt grymma atleter som gav allt de hade, så mycket kämparglöd och hjärta. Det var sjukt jämnt mellan tjejlaget, Andrea o Sasha, och mixade laget med coacherna Fredrik och Elinor. Grabblaget hamnade lite på efterkälken. Till slut vann Fredde o Elinor eftersom hon gjorde en helt fantastisk prestation och fick till sin muscle up till publikens vilda jubel. Sasha kämpade och fick inte till det alls, så tjejerna fick se sig omsprungna av grabbarna Peter och Charlie som hämtade upp försprånget i ringarna, riktigt starkt jobbat.

prispallen

Peter, Charlie, Fredrik, Elinor, Andrea och Sasha med sina medaljer.

Att packa ihop sina saker och åka hem till en tom lägenhet kändes nästan sorgligt. Jag var så upprymd, lycklig och känslosam… och trött. Inser att här nog var en lätt sektliknande upplevelse, men jösses… tänk vad adrenalin och underbara, glada, supportande människor kan göra med en!

Jag meddelar när jag har kommit ner från det här rosa molnet…..

Update: Nu har resultatlistan kommit :) Team Kling & Klang slutade på 17:e plats, av 28! Är så himla nöjd o stolt! Vi blev bäst av de lagen som skalade ner vikter/pull ups o det känns fantastisk kul! Nästa gång så ska vi vara med o köra med de stora grabbarna o tjejerna, utan att skala. Då jävlar!
Och hela insamlingen slutade på över 16 000 kr! 

gruppbild

Nästan alla tävlande och medverkande som gjorde den här dagen helt fantastisk!

Taggad , , , , ,

Jag gillar Reebok igen :)

Jag var ju lite ledsen i ögat efter förra veckans wod när mina fina Reebok-tights inte pallade burpees-racet som vi bjöds på. De gick ju inte sönder, men trycket lossnade, lite märkligt kan man tycka.

Men, när jag öppnade mailen några dagar efter det där inlägget så hade jag fått mail från Katarina på Reebok. Hon hade hittat mitt inlägg, luskat reda på min mailadress o lagt några minuter på att skriva till mig. Hon beklagade att tightsen inte hade hållt måttet, men tyvärr hade de inga nya på lagret. Däremot ville hon kompensera mig på något annat sätt och bad mig skicka min storlek.

Jag blev ju fantastiskt glad av det här! Så himla oväntat! Det är alltid så härligt när företag bevakar bloggar o sociala medier och tar sig tid att reagera. De vinner många poäng i min bok, även om jag nu kanske är lite yrkesskadad. I det här fallet var jag ju inte direkt arg o jag hade heller inte upplevt något obehag på något sätt pga deras produkter, jag var bara lite besviken. Så jag var väl inte direkt den besvärligaste kunden de haft o göra med :)

Men, anyway, jag skickade min storlek o min adress. Jag förväntadde mig inga stora grejer, typ nåt linne. Kanske några fina knästrumpor. Mest något för att visa lite god vilja liksom.

Idag plingade det i telefonen o ett sms berättade att jag hade ett paket att hämta ut. Trevligt! När jag hämtade ut det och fick en stor kartong i famnen som ändå vägde en del, mer än ett par strumpor, så höll jag ju på att spricka av nyfikenhet där vid postdisken på Hemköp. Småsprang hem o slet upp paketet. ÄLSKAR, ä l s k a r paket, speciellt när jag inte har en aning om vad som är i.

Jag kvittrade lyckligt när jag plockade upp grej efter grej ur lådan. Där i låg en väska, en klassisk gympapåse, ett par mörkröda tights, svarta shorts, grå t-shirt, vita/rosa/lila randiga strumpor, en handduk och en liten fickspegel. Alla kläderna var från Reeboks crossfit-serie. Kändes otroligt generöst :) I lådan fanns också en liten hälsning från Katarina.

reebokpaket

Jag gillade ju Reebok innan, men nu kommer jag vara ett troget fan, haha! Bra jobbat! Och tack så hemskt mycket, det här gjorde min dag! Shortsen fick åka på direkt och hänga med på dagens on ramp-pass. Succé! Min shorts-skepsis är nu övervunnen. Kommer säkert bli ett par till snart :)

 

Taggad , , , , ,

Tacksam

Idag är jag tacksam för:

– att jag med träningsvärkande triceps och underarmar ändå kunde köra ryck på woden med 25 kg.
– att jag med träningsvärkande lår kunde köra ryck, hantelsnatch, airsquats o burpees på woden :)
– att jag har haft en kanonsemester där jag inte saknat särskilt mycket.
– att jag har ett jobb som gör att jag inte har ångest när semestern är slut.
– att jag har ett ordningssinne som gör att jag förbereder matlådor för hela veckan.
– att jag inte har ont av någon skada i kroppen just nu.
– att min kropp svarar så bra på träningen att jag kan göra fina före- och efterbilder och bli peppad. Även om jag kanske aldrig kommer våga publicera dem.

IMG_1090

Taggad

Just nu och där omkring… Inte jättepeppigt.

Jag behöver pepp. Jag behöver lite riktig inspiration o fart på grejerna. Den här veckan är lite tung både med träningen och maten. Ben- och magpasset idag blev kämpigt och jag kände mig lite svag på slutet. Såna där ”jag orkar fan inte”-tankar kom krypande och musklerna började skaka lite för snabbt. Jag var helt slut efter jag kramat ur det sista ur magen.

Maten känns enformig o jag längtar efter choklad. Jag får iofs skylla mig själv. Jag lagade en himla massa matlådor i helgen för att jag skulle slippa laga mat nu i veckan, men då blir det ju väldigt mycket samma mat. Nu har det varit paj och sallad vs. lax och *surprise* sallad. Jag har tröttnat helt enkelt. Tur att det är ledig dag imorgon, jag kan nog hinna med att laga lite annan mat då och handla lite nya grönsaker. Jag är sååå trött på morötter o ruccola nu. Och blomkål.

Visst, jag är inne i en låg vecka helt enkelt… Musklerna är trötta pga mycket träning. Och det här med fastan känns tufft ibland. Vissa förmiddagar går bättre än andra, men det handlar oftast bara om olika grader på hungerskalan så att säga. I måndags var det riktigt bra, då kom hungern först vid 11. Men igår kom den vid 7 och idag… ja, idag har den hoppat runt lite helt tiden tycker jag.

Jag blir inte riktigt klok på det. Men magen känns bättre än på länge. Annars har jag ofta en attack av magont och stressad mage på morgonen, hör liksom till morgonrutinen ibland känns det som. Och det är väldigt skönt att slippa nu. Så kanske är det inte så dumt för lilla magen med fastan, vilket är en oväntad effekt.

På minuskontot finns även mitt lilla känsloliv som är all over the place pga lite annat som händer och inte händer kan man väl säga. Jag är lite frustrerad o arg o lite ledsen. Jag hoppas hela tiden att det ska bli bra, men det verkar inte bli det.

På pluskontot får jag väl lägga mitt skruttknä för en gång skull. Som efter 11 veckors enveten träning inte är så värst skruttigt längre. Jag var hos sjukgymnasten imorse och han är lika positiv som vanligt. Utvecklingen går fort framåt!  Jag frågade lite om jag kunde börja med lite mer hopp o skutt snart och då fick jag några övningar att smyga igång med. Utöver sidohoppen över stepbräda som jag redan gör, så ska jag göra ”skridsko-hopp” och hoppa på ett ben över en linje i sidled. Testade idag och det kändes en del i ledbanden, men det är ju bara att nöta på o öka på långsamt så ska det nog lösa sig.

Så… det går lite upp o ner. Vi får väl se varthän det barkar härnäst. Ska försöka komma på bättre tankar och få kraft. Kanske kan WOD-passet imorgon muntra upp mig.

tro-på-dig-själv

Instagram-pepp. Funkar sådär vissa dagar…

Taggad , , , , ,

Lösenordsskyddad: Med hjärtat i handen

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll: