Varning för lite skryt och själv-pepp

För ett år sedan satte jag igång med att springa under semestern, hade inget bättre för mig, mådde inte helt hundra och blev sugen på att lära mig när jag läste om alla på Twitter som sprang runt o gjorde sig märkvärdiga ;) Jag ångrar att jag inte tog en bild på mig själv då för att se hur kroppen har förändrats sen jag började med det här, för det har den gjort. Under det senaste året har jag dels sprungit en hel del, men den största förändringen satte igång när jag började styrketräna mer ordnat.  Och det är ju nästan att jag har knäskadan att ”tacka” lite för det. Vågen har inte varit något jag bevakat regelbundet, men 8 kg lättare har jag blivit av bara farten.

Jag har försökt att ta lite bilder de senaste 6-7 månaderna åtminstone för att kunna ge mig själv en klapp på axeln för att man kan se lite skillnad. Men jag måste säga att jag är usel på att fota mig själv, det har ju dels att göra med att jag verkligen inte tyckte om min kropp tidigare. Jag har alltid haft ”problemområden” precis som alla andra, inte känt att jag har haft något som jag vill ha på bild liksom… Men nu har jag försökt ändra på det. Det är ju inga jättestora fantastiska skillnader det handlar om, som vissa andra sysslar med. Så på mina bilder får man titta noga, haha :)

Här är i alla fall ett litet collage med lite armutveckling, ni vet ju hur jag gillar det där med armträning… Den äldsta bilden är den gulaktiga med helt svarta kläder, den är från januari i år, nästa bild tidsmässigt är den nedanför i lila linne, tror att den är från mars. Den vänstra bilden är den senaste, från tidigare den här veckan.

Armarna har ju varit en grej för mig rätt länge. Jag är så galet avis på tjejer med tajta, muskliga armar. Inte bodybuilding stora, men synliga rejäla muskler ändå. En del killar vet jag tycker inte att det är så himla attraktivt. Men… då är inte de min typ av killar helt enkelt ;) Tycker det är sjukt snyggt! Jag är ju inte där på långa vägar, men när jag ser de här bilderna så har jag ändå kommit lite framåt. Skönt att se, om inte annat blir det mental pepp för mig själv. Det finns lite mer rundning över axlarna o lite kontur även i avslappnat läge, och så det där lilla ”swooschet” där axelmusklerna går över till biceps o triceps börjar krypa fram lite mer.

Igårkväll var jag på bio med en vän och när jag var inne på toan på biografen såg jag mig själv i spegeln o blev nästan förvånad över hur mina armar såg ut. Jag vet inte om det var ljuset, min kläder eller bara allmänt lyckligt sammanträffande av omständigheter, men mina armar såg ju himla fina ut. Lite ”bulliga”, men muskliga, jag såg musklig ut! Ha! Det känns så knasigt att skriva så här om sig själv. Ovant och konstigt. Att se sig själv i spegeln o ba ”Oj, men kolla mina armar!”.

Och jag kommer nog aldrig vänja mig. Men jag ska kämpa på. Tänk hur goa mina små stickor kommer vara om 6 månader till :) Ser fram emot det, väldigt mycket.

Rock on peeps!

Det här med armmuskler…

Jag har ju tjatat lite då och då här om att jag vill ha snygga armar. Jag tittar avundsjukt på tjejerna på gymmet som har svarvade snygga armar. Jag vill också ha! (förlåt att jag stirrar på er, haha!)

Så jag har ju försökt köra duktigt med mina armar och axlar, men precis som med alla andra muskler så tar det ju en halv evighet innan man ser något resultat. Visst märker jag att jag blir starkare, jag kan öka på vikterna, och när jag står där o jobbar så syns ju musklerna. Men så fort jag slappnar av så ser mina armar ut precis som vanligt, mjuka o ingen form alls. Jag vill ha lite form även i avslappnat läge liksom. Jag har helt enkelt fluffiga armar, och jag förstår ju att om man ska få bort underhudsfett så är det ju stenhård diet som gäller. I flera månader. Eeh… Hm. Och det vet jag inte om jag känner för, det är ju inte så att jag ska tävla i fitness liksom…

Som vanligt så får man ju det resultatet man förtjänar när det gäller kroppen. Jag är rätt noga med vad jag stoppar i mig, men jag är inte extrem på något sätt. Att köra en deff-diet lockar inte mig riktigt. Jag skulle behöver en väldigt mycket starkare motivation än att jag bara vill få bort lite fluff på armarna om det ska lyckas.

Så, jag får kämpa på o hoppas att jag vinner på envishet istället, över lång tid. Till slut kanske musklerna syns genom fluffet :) Jag gillar att köra ”stora” övningar som kopplar in flera muskler på överkroppen. Jag tror faktiskt att militärpressen med stor stång är en liten favorit, tillsammans med deep over head liggandes på bänken. Axlarna blir trötta och man får med lite andra armmuskler och lite core också. Fria vikter is the shit. Och när passet är i princip klart brukar jag lägga in en tabataomgång med armhävningar för att vara säker på att jag kramar ur det sista…

Igår efter mitt gympass var jag helt skakis i armarna, kändes himla gött. Jag försökte flexa lite för att ha en bild att jämföra med och när jag kom hem kunde jag sätta ihop den här lilla bilden, 9 veckors jobb mellan dessa bilderna alltså. Jag tror det suddiga beror mest på att jag inte riktigt kan hålla stilla telefonen pga skakiga armar, haha! Sorry…

 

Visst ser man en liten gnutta progress här va? Jag vill gärna tro att jag ser det iaf. Nu gäller det att hänga i hela sommaren.